Aftonbladet – 8 januari 1865, sida 2

blefvo antingen Guds englar eller den ondes tjensteandar. Den helige ande satt på ena sidan, frälsarn på den andra och han var så mild och det var han, som lärde folket att rätt bedja. Gud kunde synas mer sträng och rättvis; men frälsarn var bara misskund. En dröm hade hon haft och i den sett, att der var mycket ljus i himlen, harpospel osh all slågs herrlighet. Ja, hon kunde se rummet, tydligt oc väl, men hon trodde icke att man der kunde urskilja sin nästa, ty der voro de, fader och moder och alla, lika h.arandra och alla sälla! Han kunde icke svara henne på sådant, sade han; honom syntes det ett dunkelt tal. — Men så skall jag kanske se det klart en gång! — tillade han och gick fram till fönstret och ställde sig att se uti qvällen. Mörkret var tätt, utan måne i qvällen. När han hade stått der stilla en stund, pröfvade han på den tonen, som husfadern på julqvällen trott att han icke kunde. Det är kanske den vackraste to: nen i svenska psalmboken; och den höjde sig i den skumma stugan, det erfor han sjelf, just så som något af allt det han önskade lära känna, fast han icke kunde tänka det. Det var så tyst i stugan när han slutat, att klockans knäppningar tydligt hördes. Då reste han sig för att gå, och både har och Margreta hörde, när de togo afsked a hvarandra, att de kommit hvarandra när. mare på denna stund än på hela den före gående tiden. Kort derefter inkom husbonden och Erik har haft sällskap hör jag? sade Her log. Han hade träffat Abla på gården oc! hört att skojare voro i grannskapet, Jat, sade Margreta suckande, det va iden stockare Albertina: hon, som gatt