Aftonbladet – 7 januari 1865, sida 2

— Kuähundarnes färgning är nu i Paris en fait accompli. Man ser redan i vissa eleganta ekipager och i Boulognerskogeus alleer himmel blå och rosenrröda King Charles hundat. Man erinrar sig med anledning häraf, att redan för omkring 15 år sedan ett börssnille, som plötsligt rott upp sig till en Cresus, lät förgylla sin hustrus knähund, hvaröfver den lilla varelsen knapvast skall hafva yfts mindre än husbonden sjelf. ämnda uppfirningsrika hufvud hade också en dag vid en stor middag låtit servera förgylda meloner. Men för att nu återkomma till hundarne, må det anmärkias att färgningsoperationen verkar mycket välgöramde på ullens snygghet; men man vill hafva lakttsagit, att de olika färgerna wöfva ett alldeles egendomligt inflytande på de små fyrbenta varelscernas själstillstånd. Den röda färgen gör hundarne mycket känsliga. Deremot visa sig de gröna eller rosenröda ogement krya och muntra. En neddoppning i blått gör dem lätt argsinta och misslynta, och de, som äro färgade chocoladbruna, falla i mycket djup melankoli.