Re RR ven tåget ilar mel sin svindlande fart, för att tta oss uppvakna några hundrade engelska mil amåt. — Flygande menniskor blifva snart ingenng ovärdigt. om en hr Groof förmår hålla det stte han gjort, att nu i Januari månad medelst xperimenter adagalägga möjligheten för mennim att utan tillhjelp af något slags luftballon Ila sig uppe och röra sig fritt i luftregionen. såsom bekant har i Paris bildat sig ett sällskap, ned hr Nadar i spetset, för att medelst apparaer, som äro tyngre än luften. komma till det nge eftersträfvade målet, att kunna icke blott äfva i luften utan äfven styra apparaten, obe:oende af luftströmmarne. Detta sällskap utgitver en tidning och det nyligen utkomna nummer 5 af Aeronauten? lemnar afbildningar af två egyptiska menniskobilder, från egyptiska muscet i Louvren, och hvilka äro försedda med flygipparater. Aro de endast symboliska figurer, igar tidningen, eller var det stora problemet redan löst af de lärda egyptierna? — En dram med masik. Charles Gounod, den genialiske kompositören af Faust im. m., för närvarande sysselsatt med att skrifva muk till en ny dram af Legouv (Les deux reines), i hvilken mad:e Ristori skall innehafva hufvudrollen. Denna musik skall ej endast beste af körer och mellanaktsmusik, utan den skall äfven sättas i förbindelse med handlingen i alla de fall, der denna egnar sig för tonkonsten, för att härigenom göra skildringen af situationen mera poetisk. Det finnes t. o. m. flera roller i stycket, hvilka skola dels talas, dels sjunsas. Denna dram kommer att gifvas på Theätre yrique i Paris. — En kunoglig krogskuld. Under denna ttel berätta de tyska tidningarne med begärlighet följande anekdot. Då den preussiska armekåren är 1849 tågade genom Rhen-Baiern för att vid Germersheim gå öfver Rhen, hvilken flod skulle tjena till operationsbas mot Baden, stannade preussiske kronprinsen, som då var general en chef för armen, två dagar med sin svit i hotellet i en liten baiersk stad. Vid afresan lemnade värdshusvärden kronprinsen, den nuvarande konungen, en räkning på 30 thaler icke allenast för förtäring och bostad it honom och hans svit, utan äfven för bjudnbgar, som han haft för de baierska myndighetena, hvilka furstligt undfägnades af den höge öfverbefälhafvaren för den preussiska armen. Kronprinsen svarade honom, att han ej kunde betala räkningen, emedan det var Baierns pligt att underhålla både honom och hans svit, men att värden, ifall räkningen ej blefve betald, blott behöfde vända sig till kronprinsens hofmarskalksembete för att erhålla godtgörelse. Som hvarken kommunalmyndigheterna eller den baier: ska regeringen ansågo sig förbundne att betala kronprinsens af Preussen personliga skalder, vände värdshusvärden sig till Berlin. Sedan åtskilliga förnyade försök visat sig fruktlösa. framiemnade värden sistförflutna sommar i Baden-Baden till konungen sjelf en petition, hvari han bönföll att H. M:t ville betala den skuld. han åsamkat sig såsom kronprins. Konungen lofvade gifva befallning om denna aftärs reglerande. Icke förth erhöll värdshusvärden för någon tid sedan följande bref från det kongl. husets kansli: Min herre! Till mig har blifvit öfverlemnad den petition, som ni personligen framlemnat till H. M. konungen, min nådigste herre, och i hvilken ni anhåller om betalning af en summa af 200 thaler, som den 17 och 18 Juni 1849 depenserades i ert hotell af H. M., dåvarande kronprins af Preussen. Efter en noggrann pröfning af alla förhållandena, är jag ledsen att nödgas förklara, att jag ej kan efterkomma er önskan. De utgifter, som drabbade H. K. höghets kassa till följd af den tidens händelser. ha alla på sin tid blifvit uppgjorda. De anspråk, ni nu framställer kunna ej godkännas, emedan de depenser, som gjordes i ert hotell af prinsen i egenskap af öfverbefä.hafvare för armen, skola godtgöras af konungariket Baierns regering. Ni måste således vända er till de baierska myndigheterna, om ni vill erhålla betalning. Berlin den 6 November 1864. Grefve Pickler.