Aftonbladet – 7 januari 1865, sida 2

j L TI stället för de smala kuperna i våra vagnar. LANDADE ÄMNEN. -— En amerikansk jernban-waggon. Med fosIns snabbhet genomjaga vi i dag verldsklotet. ngans kraft, inspärrad i en jernkittel på ett synåkdon har blifvit den till sina verkningar så ildiga jättehäst, som med hundratusende skålunds last eller med en hel småstads befolkning akom sig ränner framåt, kryper genom bergen ler sätter öfver floder, så snabbt, att för den esandes öga till och med den fjerran synliga orizonten tyckes vara i rörelse. Bredvid denna å konstgjordt sätt skapade häst löper, med en nnu flera millioner gånger större hastighet, nenniskotanken genom telegraftråden långt ut i jerran. I England resa folk långa sträckor af 400 till 00 engelska mil uti en trång vagn, under lås ch regel, och blifva endast för hvarje hundrade nil utsläppta för att sträcka på sina lemmar ller njuta af de vanligen sparsamma förfriskingarne. Sitter en resande allena uti en Sålan vaggonkoffert (dylika som vi hafva på våra ernvägar), så kan det hända honom att en ny Miller plötsligen stiger in till honom eller att on vansinnig, en kriminalförbrytare förgår sig å en skyddlös qvinna, skyddlös, ehuru hon vägg vägg med sig kan hafva tiotal personer. En: dast genom en fullständig förändring af de nu brukliga engelska vaggonerna kunna sådana olyckor förebyggas. Amerikanaren, om han också lägger stor vigt på affärernas snabbhet, besitter dock detta praktiska sinne, som förenar komfort med nytta, der sådant blott är möjligt. Isynnerhet gäller detta om alla offentliga och allmännyttiga företag inom detta i friheten uppvuxna folk. Visserligen äro de amerikanska jernvägarne icke uppförda med den soliditet, som man ser dem i Europa, och tjenstepersonaten saknar denna kontroll från myndigheternas sida, som eger rum i den gamla verlden. Men det inre af en amerikansk vaggon (cars? som de kallas) är fullkomligt lämpad efter amerikansk komfort. Den yttre anblicken af en amerikansk jernbanvagn är särdeles enkel. Träder man deremot in uti en ?Car, så blir man der förvånad öfver dess ändamålsenlighet i motsats till våra kupeer. Det finnes blott en klass af cars i Förenta Staterna för alla slags passagerare, med undantag af de särskildt inrättade utvandrarecars, och dessa äro såsom tredje klassens vagnar i England, endast att inredningen öfverallt är amerikansk. med sina platser för 8 å 10 passagerare, är nemligen den amerikanska vagnen ett öppet rum. liksom en salong. I midten är en gång och på båda sidor om denna äro beqväma platser, beklädda med sammet, hvarje plats för tvenne passagerare. Genom en sinnrik inrättning äro ryggstöden så beskaffade, att de kunna slås om. sä att tvenne passagerare komma att sitta vis-å-vis emot tvenne andra. Hvarje vagn kan upptaga femtio till sextio passagerare; vid ändarne är AR Fr FAO den öppen och har små balkonger, hvilka tillåta en kommunikation genom hela tåget. Längs hela tåget löper en sträng, som går till en ringklocka hos lokomotivföraren, så att konduktören eller hvarje passagerare genom att draga på denna sträng kan i nödfall signalera att tåget bör stanna. Vid ändan af hvarje car står en stor vattenfilter jemte bägare, och om vintern har man kaminen uppeldad. På många linier har man dessutom en restaurationsvagn, deruti 25 personer kunna spisa. Till och med till sofrum kunna vagnar användas, och sålunda hafva amerikanarne bevisat, att man på jemnvägarne kan hafva alla önskliga beqvämligheter. En sådan förändring af en resvagn till en sofvagn är ett äkta amerikanskt reseintermezzo, vid hvilket vi för några ögonblick skola dröja. Tåget brusar framåt, än under det klockan ljuder, än inhöljande oss uti hvita ångor elle svart kolrök, åter hvisslande obarmhertigt i sin pipa, som om denna rasande fart icke vore snabb nog. Jernbansignaler och telegrafstolpar flyga oupphörligt förbi ögonen. Våra damer komma in från vagnen bredvid och spatsera med herrame in i den följande vagnen. Der åter sittu några personer knäckande nötter eller läsande i en bok eller diskuterande, skämtande eller mu sicerande. Andra åter sitta i djupt begrundande. medan de rifva sig litet tuggtobak från ett stort svart stycke, som de draga ur sin ficka. Kon ditorspojkar gå af och an, negerpojkar bjuda på vatten, och tågets flygande bokhandlare? fram lägga sin litteratur. När det lider sednare fran på dagen kommer konduktören in och ropar: Mina herrar, vill ni vara så goda och stiga upj från edra platser, så att jag må få tillreda bäd darne. Vi följa uppmaningen och yankeen bör jar sitt arbete, derunder han utvecklar en ovan: lig skyndsamhet och skicklighet. Sitserna pla: ceras parvis vid hvarandra, fönstren tillslutas, ventilationsapparaterna öppnas. Dynor, hvilka legat dolda under sitserna, framtagas, utbredas. och i ett nu står der en rad af bäddar, inbjudande och trefliga. Lamporna kasta ett matt sken öfver den husliga stillheten isofkammaren. under hvilken de ångbevingade hjulen surra framåt. Plötsligen upphöra alla ljud af menniskoröster, och man hör endast bullret af nedfallande stöflar. Bredvid sig kan man ännu få njuta afett sakta brummande af någon fet granne. som ännu icke blifvit färdig med sina förberedelger till sömnen. Han betraktar kanske hela denna tillrustning som en religiös ceremoni, och i sjelfva verket ör ju sömnen en symbol af dör den. Snart är det fullkomligt tyst i vagnen,