Aftonbladet – 6 januari 1865, sida 3

att spå urväder och allt ondt. Ja, den dålige endast visste hvad en skulle taga sig till, för nere i qvarnbackshuliet hade de sett ett helt följe af svarta strykare och hon sjelf hade sett en, som var på väg häråt och kunde väntas hvar minut och det var säkert ingen annan, än de:t otäckelsestycket, den granna trollpackam Albertina Ros, som visst var utsänd att Ibe om husrum för hela följet. Det skullle ligga ett sällskap af svarta karlar, som Ihade hästar och fordon med sig, i Hästebyn, och nu ville förvisso qvinnorna deras inqvartera sig häromkring. Margreta kände sig nästan lika andfådd som Abla och vände sig till Gunerus med en blick, som liksom frågade: Du tänker väl inte ge dig härifrån nu?4 Han skiftade färg och såg orolig ut, men att han icke ämnade låta bortföra sig, kunde nog märkas, ty han vände sig med ryggen mot dörren, tog upp en bok, som han hade med si. från skolan, satte armbågarne på bordet, hufvudet mellan händerna och började uppmärksamt och tyst läsa. Icke fem minuter derefter gick dörren upp och en lätt, smidig skepnad, med fina former och spänstiga rörelser stannade vid tröskeln, neg så vackert och började i den välkända tonen: Skarp vind på fjellet och lång väg!... kommer från Finnemarken... söker min föppa som är i Norge sen två år, och har ångt qvar... Det är styggt för den fattige, men Gud signe hjelpsamma menniskor!... En liten tråd till mitt: bara bröst, som är sjukt och genomträngt aif stormen!... Och all välsignelse öfver den, som förbarmar sig öfver den fattige och eeländige! Efter detta flöde steg hon ooombedd fram ill spiseln och aftog ett trasiggt grått huf