Aftonbladet – 6 januari 1865, sida 3

det endast består af en ram, hvars öppning är betäckt med en zinkplåt, hvarvid en svamp är fästad. Inuti asken avbringss under zinkplåten en galvanisk stape!. som består ai zinkoch kopparpiätar, ungefär så stora som asken innantill och lagda omvexlande sinsemellan med ett mellanl;g af ylletyg. I den nedersta pl ten, som är af koppar, är i midten uthamrad en bygel, hvarvid fästes en mcetallkrok, som slutar i ett litet öga, hvilket sticker ut ur ett litet hål i askens ena enda. Träbottnen i asken fastskrufvas medelst en liten skruf i askens båda sidor. Kedjan består af kopparplåtar, som äro förtenta på yttre sidan, samt af långa, fyrkantiga zinkplåtar. Hvarje länk af kedjan utgöres af en af dessa plåtar, hvilka äro fastsydda vid hvarandra med ett mellanlag af tvg. En hel kedja består af 6 eller flera dylika länkar. Då apparaten skall användas, böra alla tygstyckena fuktas i ättika, äfvensom kedjan bör ligga i ättika ungefär 15 minuter, på det att tyget emellan plåtarne må blifva väl genomträngdt. Svampen 1 askens lock utgör apparatens positiva pol, under det ögat är den negativa, hvarvid alltså kedjans positiva pol fästes. Apparaten utvecklar, sålunda använd, dubbelt så mycket elektricitet som kedjan ensam, men det oaktadt är smärtan på längt när ej så stor som af kedjan allena. Kedjan kan naturligtvis begagnas ensam, då deremot badapparaten alltid måste sättas i förbindelse med en kedja, hvars negativa ända tages i handen, under det den sjuka delen tvättas med den elektriska svampen, som vanligtvis fuktas i vatten. En dylik badapparat bar i Sverge redan blifvit begagnad på sjuka och lär genom sin utmärkta verkan hafva väckt mycken uppmärksamhet. — Följande sorgliga familjehistoria berättas i ett bref från Arvika till WermlandsPosten: Ett lika oväntadt som hastigt dödsfall har under natten till den 27 Dec. inträffat i vårt grannskap. i det att possessionaten A. H. Edgren, som i går afton lade sig frisk och sund, i morse befanns död i sin säng. Då tjensteflickan, som vid vanlig tid inkom i rummet för att elda, helsade god morgon? men icke fick något svar, trodde hon att husbonden sof. Då hon efter en stund åter inträdde för att se efter elden, tyckte hon det vara underligt att hennes herre, som vanligen brukade vara tidigt vaken, ännu icke rört på sig, framträdde till sängen och, då hon tyckte sig märka, att han var ovanligt blek, rörde vid honom varligt med handen i afsigt att väcka honom och fråga Hur det stod till; hon fann honom då iskall och vid närmare undersökning — död. — Man kan lätt föreställa sig huru förkrossande denna förfärliga underrättelse måste vari) för den beklagansvärda efterlefvande makan. Detta sorgliga dödsfall var dessmera beklagansvärdt, som boet är under konkurs och såväl löst som fast nyligen gått under klubban, hvarvid fastig. heten icke uppgick till stort mer är halfva värdet, — Från Schedevid i Östergötland skrifver en korrespondent till Norrköpings Tidninar: Sistlidne julafton drunknade smeden Wennerströms vid Häfla 5-årige son, som jemte tvenne något äldre gossar roade sig på sjön Wagnaren. Gossarne hade ej förstånd att ropa på hjelp, ntan den ene af dem sprang till bruket och omtalade händelsen för den drunknade gossens moder, hvilken kom nog tidigt. att hon, fastän långt derifrån fick se hufvudet af sitt barn ofvan isen, men innan hon hann fram var den hile redan försvunnen i djupet. Hvilken julafton de arma föräldrarne fingo, kan man lätt tänka sig. Gossen, som gått för nära åmynningen, återfanns efter timma, men utan ringaste tecken till lif, oaktadt alla försök att återställa honom dertill. Här höres en allmän klagan öfver jernvägsarbetarnes framfart. Ingen bonde från Schedevi socken vågar, sedan det blifvit mörkt, färdas gen förbi Simonstorps och Åby gästgifvaregårdar till Norrköping. af fruktan att blifva utsatt för obehag. Kort före jul färdades denna väg en torpare under Johannislund jemte en minderårig son från staden. Torparen, som hade ett ärende att uträtta på något ställe invid vägen, tillsäger sonen att färdas förut med oxarne: sjelf bibehåller han hästen, för att sedermera kunna åka ifatt gossen. Denne, sedan han blifvit ensam, möter 4 jernvägsarbetare, .som tvinga honom att skjutsa sig vägen åt Andebols gästgifvaregård — en helt annan väg, än till Schedevids socken. Den stackars torparen, som ej kunde begripa, att han ej upphann sin son. fortsätter färden till hemmet, men äfven der återfanns hvarken gossen eller oxarne. Först på aftonen dagen derpå återkom lyckligen gossen, sedan han gratis fått skjutsa jernvägsarbetare. Dylikt och mycket mera, vore att berätta om deras framfart.