Aftonbladet – 6 januari 1865, sida 3

Men i detsamma tog det i dörren och han släppte henne. Margreta kom in. Hon gick bort åt hyllan och sökte något. Derefter stack hon en ulldott till flickan och yttrade strängt: Se der, packa dig nu din väg. Du får inte mer. eGuds lön och många tack! svarade hon i sin mjukaste ton och gick mot dörren; men hon vände sig om och hviskade till sin fordne kamrat: Vänta du, och besinna dig till sommarnatten kommer. Då ses vi igen! TOLFTE KAPITLET. cKände du den som varinne?4 sade Margreta till Guneru3, då taterskan gått. Hon ville icke låta honom förstå att hon visste att de voro gamla bekanta. Nej! svarade han. Jag känner icke mer om henne än atthon kom in här, svart, stygg och eländig. Ar det inte sannt, Margreta, att det är bra styggt sådant folk ?5 Karlarne bruka icke låta till att de finna Albertina så styggX, svarade hon. För mig syns hon skräckfall nog. Men hon kan ju kanske vara bättre än hon syns, och ätminstone värd att du icke förnekar henne, Gunerus ! Han skrattade och hvisslade. Nej, det är rätt, Margreta, hon har riktigt grott fast här. Så är det. Du kunde så gerna tala något som vore mening i. sAr det inte mening i hvad jag talar? Vi ha haft ett par eorgfulla dagar tillsammans, hon, Albertina eller hvad hon kallar sig, och jag. Och så grodde vi fast med tiden, förstår sig. Det gjorde vi! Uff — hett blod bränner mig! Jag går här, jag, som i de gammaldags passagerna och letar efter kristen mans blod!