Aftonbladet – 5 januari 1865, sida 3

hållandet af bolagets förra anbud skulle blifvit ruinerande, eller ock att kommunalandan i staden helt plötsligt förslappats så, att ingen vid auktionen vårdade sig attbevaka stadens bästa. Ingen fara. Konvjunkturen var densamma och kommunalandanr alltför mycket vaken; men nyckeln till gätan lemnar oss den här ofvan ur Sala Tidning införda notisen. Den säger för den, som kan läsa emellan raderna, att de tätlande bolagen under vederbörandes Argusögon mäklat ihop en fred, hvarigenom staden, till förfäng för landstinget och hushållningssällskapet, skulle komma i besittning af hela den osynliga skatt, bränvinsförsäljningsrörelsen i Sala kunde bära utöfver den synliga. Så tillkommo de skuldförbindelser, som nu paradera fåsom en gåfva af hrr Holmgren och Nordstedt, hvilka förmodligen skola befinna sig något generade af den tvetydiga ära, redaktionen af Sala Tidning fästat vid deras namn, genom att med naiv oförskämdhet draga eländet inför offentligheten och såmedelst jemväl inför land och rike utskämma en korporation, som, med glömska af sin ställning och den aktning, den var skyldig sig sjelf och sina kommittenter, i st. Het för att tillbakavisa eyndapenningen, icke aktade under sin värdighet att emottaga densamma, under utiryck, som under tförhandenvarande förhållanden innebära det gröfsta hån af den medborgerliga tacksamhetens ädla känsla. Insändaren har hört ett försök till försvar för detta förfarande, men lika ömkligt, som dess föremål; då nemligen genom den bekanta egendomliga behandling, frågan om bränvinsförsäljningsafgiftens användaude vid sednaste riksdagen undergick, städernas rätt ansågs förnärmad, skulle kantänka Sala stad taga sig rätt sjelf. Hvad är emellertid nu att göra? Då hrr stadsfullmäktige förmodligen såsom temligen barnsligt skola förskjuta insändarens råd, att, i likhet med den enskilde, som felat, men kommit på bättre tankar, söka godtgöra hvad som brutit, genom att godvilligt till landstinget och hushållningssällskapet öfverlemna deras quoter uti de o!ycksaliga skuldförbindelserna, hvilka, innan sådant skett, i stadsfullmäktiges händer äro skulde-bref i annan mening, så tillåter sig insändaren följande mer oeh mindre vördsamma hemställanden: 1:0 till konungens befallningshafvande i länet : att, efter erforderlig undersökning, ingå till hr justitieombudsmannen med anmälan om förhäliandet, för anställande af räfst med samtlige vederbörande och till ledning vid till nästa ständer afgifvande förslag till förändrade lagbestämmelser, egnade att förekomma ytterligare skandaler af det ifrågavarande slaget; 2:0 till landstinget och hushållningssällskapet i Westmanland : uvt till domstul instämma hrr stadsfullmäktige, med yrkande att utbekomma de samma institutioner tillkommande andelar af Pgåtvan ; 3:0 till staden Sala : att vid blifvande stadsfullmäktigsvul, genom underlåtenhet, att återinvälja de ledamöter, hvilka genom deras demorcliserande handlingssätt visat sig icke förstå att väl värda stadens bästa i högre mening, hämnas den skymf, dessa ledamöter ådragit samhället; Å:o till hrr stadsfullmäktige sjelfva: att, till undvikande af lexor, sådana som denna, för en annan gång lära sig att Årlighet varar längst.