man, hade stor aktningskänsla. Och han var man för att hysa en sådan, så litet han deraf än hittills erfarit. Med arbetet gick det litet bortkommet till en början. Det tog dock så smöäningom upp sig, sade haus husbonde till Margreta: men hon förmenade, att far bara var 7förgjord af honom, emedan h n var så qvick af sig och kunde vid spisvärmen om qvällarne göra ihop en paschasua?, om han än inte kunde laga en sele. Gunerus vet allt hvar han har oss allihop?, brukade hon säga. Den, som den nykomne icke lätt kunde förlikas med, ehuru en kristen själ hittills aldrig lefvat i ofrid med honom, det var Erik. Herlog tycktes han till en början mindre fästa vigt vid, men det kom väl deraf att denne ingenting frågade efter honom. På söndagsqvällarne brukade han fö följa med husbonden i Öfre Prestsäter ned till det uvga folket, och då var det sed, at! sitta stillfärdigt och vackert och följa med hvad de äldre talade, om han eljest fick vara i fred ör den utmanande Abla, som hade allt möjligt bemödande att göra sig bemärkt af honom. Först syntes han ha stor motvilja för efi så beskaffadt kamratskap: men Abla var tål. modig och trägen, och hvad tiden led, fick hon honom ibland med sig 7?att slarfva i vrårna.? Margreta hade ett stort arbete med att vänja den stackars ungtösen at med sina olater; ett långt lönlösare och mödosammare arbete tycktes det än att indraga Gunerus Friberg 1 det kristliga och sedliga lifvet. Hon var också tagen nrlättjans dy och hade aldrig förr haft en aning om hvad skick och sed ville säga, ehuru hennes seder ännn ej voro förskämda.