Aftonbladet – 31 december 1864, sida 3

Ibunladte och mest bearbetade perioderna vårt lands historia. Sverges frihetstid, en benämning, unde hvilken man innefaitar perioden från 171 till 1772, har blifvit till sin karakter oc sina verkningar högst olika bedömd. Lika som de partier, hvilka då kämpade ön makten, oaflåtligt sökte förkättra hvarandra åsigter, så har ock efterverlden och di skriftställare, som behandlat detta tidehvarf alltefter som de politiska åsigterna vari delade och uppfattningen olika af statsfor mers värde och betydelse, velat uti denn: tidsperiod finna dels idel ljussidor och dels idel skuggsidor. Obestridligen förefinna: ock af båda slagen i rikt mått. De öfver drifter, det småsinne, denB korruption. som vidlåda frihetstiden, utgöra fläckar dem ingen framställningskonst förmår ut plåna. Men å andra sidan får ej förbise: den raska utveckling icke blott i materiel välstånd utan ock i politisk bildning, som i trots af mången afvikning och missrikt ning, likväl åt demna epok gifva en be stämd, ingalunda föraktlig karakter, och förnekas kan väl dock ej, att en dylik utveckling skulle ha varit omöjlig under et tanke och handling förtryckande envälde. Betraktar man frihetstiden, icke såsom ofta nog är fallet under inflytelsen af en sednare tids mera mognade och utbildade statsläror, utan vill bedöma den efter de politiska grundsatser, som då voro gällande, och framför allt i jemförelse med det tidehvarf, som föregick och det som efterföljde, med Carl XI:s jernhårda despotism, Carl XII:s från Bender förda styrelse, med Gustaf II:s sednare regeringsår och Gustaf IV Adolfs politiska oefterrättlighet, torde frihetstiden icke komma att fr i ett så ofördelaktigt ljus. Utsträc : jemförelsen till andra europeiska er I tid, så lärer den så myc hetstiden icke taga sig så ill sidan af den i intellektue!t inskränkta som i politiskt hö ränkta kabinettsdespotism, hvilken då var rådande i hela Europa mcd undantag af England. Och i sjellva detta England saknade väl der friheten sina olägenheter, sina lyten? Underhusels envälde var ofta lika tryckande som våra regerande ständers; korruptionen lika fullständigt organiserad som här, ehuru den ej bestriddes med främmande medel, utan mutorna kunde i det rika landet utbetalas genom taxor, d. v. 8. indirekt tagas utur folkets egna fickor. Och i fråga om statsmannaegenskaper lära en Walpoles eller en Newcastles befinnas temligon lätta, jemförda med dem, hvilka förlävat en så oförgänglig glans ät Arvid Horns och Carl Guslal Tessins. I den med lika grundligt studinm som sällspord framställningsförmåga utarbetade skrift, som vi nu här anmäla, u penbarar sig: omisskänneligt ett strängt ogillande icke blott af frihetstidens handlingar utan ock f dess tendenser. Allt hvad som med skäl kan säges emot frihetstidens företeelser i allmänhet har här af hr v. B. blifvit sagdt och liksom alltid förträffligt sagdt; men då vid sidan häraf denna tids förtjenster blifvit med en så lätt band, och blott på ett enda ställe antydda pag. 93, i fråga om Horns förvaltning, så synes oss detta innera en viss ensidighet. Hvad som utorde frihetstidens mest framstående brist, h som bäst förklarar dess många olycksingande snedsprång, uttalas emellertid af örfattaren pag. 17, då han elter ait hafva omnämnt den abderitiska föreskriften, att konungen måste under edsförpligtelse lofva tt ej utfordra några i stånd eller utskott örda protokoll, säger: ?Denna sekretess syes ha varit nödig för statsskickets bestånd, y, sedan ständerra 1766 beviljat en ehuru pegränsad tryckfrihet, räknade regeringsättet blott få ärs tynande lif?. På denna mörka grund, der djupa skugsor finnas i öfverflöd anbragta, har nu förattaren med en talang, påminnande om ustren af Rembrandts pensel, målat den slänsande bilden af C. G. Tessin; denne nan, som genom oskrymtad gudsfruktan, nångsidig blidning, lysande vältalighet och sedigna slatsmannaegenskaper intog en så ramstående plats bland sin tids. yppersta; ch han har i skarpt tecknade, fina drag kildrat Cenne i själ och hjerta republikan nder hans rika lifs många skiften, som ädsherre, ambassadör, partiman, och såunda följt honom tills han omsider under e hotande moln, som omtöcknade den games sista lefnadsdagar, kunde uttala det på n gång bittra och trösterika tänkespråket hans sista ord — Tandem Felix! oetiskt Album. Vald samling af svensk lyrik... Andra tillökade upplagan. (Göteborg, D. F. Bonnier.) Denna bok har visserligen å baksidan af telbladet tryckåret 1863, men då den först ort före jul blifvit i bokhandeln distriuerad kan den räknas bland noviteterna : f detta års jullitteratur. Utgifvandet af samlingsverk och antolo-: ier är en sak, som kräfver både grundlig : sigt, utbildad smak och stor sorgfällighet. etta inser mycket klart hvarje person med tterär bildning. Att åtskilliga bokförläg-!1 are icke fatta det, utan föreställa sig, alt!; et är det simplaste bestyr i verlden, har: na naturliga orsaker. Det arbete, som: anmäla, är af sådant slag, att det är! dligt, det förläggaren icke ansett någon !l rklig litteratörs medverkan för detsamma ehöflig, samt att utgifvandet af denna upp-s ga blifvit ombesörjd af någon bokhan-? lscommis på lediga stunder mellan !! kföringsbestyren. Mycket slarf i dennaliö ig har man sett, men sällan något, some ut så långt öfver gränserna af det till-v ändiga. Om ref. ville vara pedantisk, om han le läsa ett riktigt strängt korrektur — så ulle han finna de rikligaste skördar: boSR RRD TE RA SS AKT Ue mm