Aftonbladet – 31 december 1864, sida 3

af Corsikanarn, Sverges statske vroks fullkomligt redlöst då och nära ar att krossas, men i nödens rätta tund kom räddarn, sänd till oss liksa ur skyn. Han läkte såren, stormen han livang, i segrarns spår gick freden tryg:d fram, och nya länder vanns på egen jd. Hell! honom och hans höga futeätt, som ädelt fortsatt hvad han sto begynt och lagt till lagern, som af honn bröts, så mången krans af grönskandeliv. Trygt växer nu på fädrens gala jord vårt frihetsträd, dess krona lumig står, som ekens skuggrik, saftig såso; den, och på dess rötter, som till Mirrs brunn sig sträcka, ingen Nidhögg gnar mer, och ej som Ygdrasil det falla sill, ty Ragnarök är slut. — I Nords land nu råder endrägt blott, och friens Gud ej mera träffas kan af Hödert il. Gladt vänder odlaren sin kaw teg och njuter mödans lön vid sia härd samt tvingar envis mo och 1mpig mark att bära skördar utaf mogniax. På fredligt haf med undranvågen ser de nötta kölar utaf hamradjern som spånor flyta; ej med plndradt gods, vid strandhugg taget, furanastad är; men Nordens flagga aktas bgt ändå för fredlig idrott uppå alla af. Sin kungsväg bryter industen ljerft hos båda folken, och hvar cen fär fram, ett okändt välstånd blomstra i less spår, likt marken, som af yppig gönsa kläds, då eldig vårsol bryter vinterns tång. Kulturen följer raskt den breda tråt Med ljusets fackla i sin höjda Ind, och säkert, om ock långsamt, sjids dess sken till kjan gömd så väl bland hia fjell, som djupt i dalens lugna, tystaamn. Så himlens Gud välsignar det fbund, han satte såsom mål för seklerstrid, och hand i hand de båda folkeigå en Iryggad framtids öden lugnt mot; och deras glädje skulle vara rer i denna stund, om ej en smärta tår sig blandade deri med sviket hp