Aftonbladet – 30 december 1864, sida 3

Om rörelsens bedrifvande på bibaner och kortare fristående hufvudbanor. Genom de storartade och berömvärda ansträngningar, som under det sednaste decenniet blifvit gjorda för åstadkommande af jernvägar här i landet, kan Sverge redan iröjda sig öfver att ega betydliga sträckor af dessa fortskaffningsmedel, hvilka, om inga yttie hinder och förvecklingar mellankomma, inom en ej alltför långt aflägsen framtid skola bilda ett ganska omfattande jernvägsnät, som i hög grad skall höja landets utveckling och förkofran, och sälunda tillskynda detsamma, om ej direkt, så åtminstone indirekt, ganska väsentliga fördelar, snart nog återgäldande de kostnader, hvilka nationen och enskilda derför iklädt sig. På det dessa anläggningar likväl må kunna medföra all den nytta man har rätt att fordra, måste emellertid färdseln på dem blifva på allt sätt underlättad, och för uppnående af detta syftemål är nödvädigt, att sådana anordningar vidtagas för rörelsens bedrifvande, hvarigenom det blifver en möjlighet att nedbringa taxorna för befordrande af gods och passagerare till det största minimum, som låter sig förena med jernvägens behöriga drift och underhåll samt erhållande af ränta på byggnadskapitalet. En närmare gronskning af de förhållanden, som vid en jernväg utöfva inflytande på taxornas högre eller lägre belopp, torde visa, att dessa hufvudsakligast äro beroende: 1:0) ef byggnadskostnaden; :2:0) af den mängd gods och det antel passagerare, som kunna komma att befordras på jernvägen; 3:0) ar materielens och isynnerhet ångvagnarnes beskaffenhet, samt 4:0) af det sätt, hvarpå rörelsen ordnas.