Aftonbladet – 29 december 1864, sida 3

Iderat med vår ciceron, småningom uppdrit Iven till nästan dubbla beloppet. edar lunderhar dlingarne i Skala pågingo, omgåfvc 088 en män; i åskådare, som med närgån gen pyflikenhet betraktade våra reseetfekter Engelsmannen, som alltid var mycket be Isvärad af denna nyfikenhet, var här ytters: olycklig; ty då han satte sig på en bönk att läsa i sin reschandbok, blef han form ligen belägrad, och många händer började bläddra i bladen för att iå se bokens gra vyrer. Jag, som lärt mig de allmännaste fraserna af språket, hade nu som annars derigenom mera lätthet att reda mig. Om: sider kom man till en uppgörelse och tiden var inne att stiga till häst och bryta upp. Mea från Skala fingo vi icke videre begagna våra medförda engelska sadlar, utan måste hädanefter låta oss nöja med de grekiska träsadlarne; i stället fingo vi ytterligare betala för de förras medtagande, ty ogenheten i Skala var fullständig. Till en början gick nu vår väg på en liten slätt med vacker olivskog och vinodlingar; men snart började uppstigandet på Parnassen på en eå brant och ofta så oländig stig, att jag stundom tviflade på möjligheten att komma fram. Sedan vi passerat byn Krissa, blef trakten ödsligare och vildare. Här och der sågo vi några landtmän, som med hackor och spadar bearbetade små jordlappar, otillgängliga för plog och dragare. Klockan el1 f. m. anlände vi till byn Kastti, som ligger på orakelstadens fordna grund, en jättetrappa af små terrasser, hvilka vid sidan af de bekanta klipporna Phädriaderna sträcka sig ett stycke ned emot den djupa floddalen, som löper fram till Korinthiska viken. Af allt hvad jeg sett i Grekland har ingenting på mig gjort ett så mäktigt intryck, som äsynen af Parnassen och Delphi, icke blott för minnet deraf, att den grekiska bildningens och de grekiska staternas historia i sin största sammanfattning sammanknöt sig kring den gudavigda sierskans trefot, utan äfven för naturens storartade skönhet. Halfva dagen vandrade jag bland Apollostadens ruiner, och då mina följeslagare uttröttade togo sig en siesta, sträfvade jag i solhettan på en smal gångstig upp på Phädriaderna, och gick efter nedstigandet att släcka min törst i Kassetis källa, i Delphusa och Kastalia. I Kastri erhöll jag två inbjudningar, dels ef en prest, som bjöd på de läckraste vindrufvor, och dels af en kapten, som var här stationerad med tio man och nu väntade på en förstärkning för att börja en jagt på den mångafsätsiga Parnassen. Jeg skall nedanföre säga, af hvad orsak. Värdinnan i den gård, der vi tagitin — det var ett slags bättre Khan med ett snyggt rum — visade oss en bok, hvari främlingar inskrifvit sine namn; jag kände många ef dessa. Men af den företedda boken visade sig, såvidt jg kunde finna, att endast två personer för året besökt Delphi, då de förr voro ganska talrika. Under denna höst voro vi helt säkert de enda pilgrimerna. Emot aftonen fortsatte vi vår väg uppåt till den stora byn Arachova, som ligger 3000 fot öfver hafvet och räknar omkring 3000 invånare. Här fingo vi ett dåligt qvarter, men hos ett välvilligt folk. Värdinnan var en hederegumma; värden, 95 år gammal, var en reslig och vördnadsbjudande gestalt, som ofta kom in i vårt rum, satte sig på en bänk, men gick snart igen, tyst som en skugga. Han var sinnesrubbad sedan omkring ett år tillbaka, då han förlorat en dotter. Här hade vi ock telrika besök af unga män, som efter den gemla homeriska ritualen frågade oss hvilka vi voro, bvarifrin vi kommo, i hvad ärende 0. 8. V., samt rökte af vår tobak eller bjödo oss af sin egen. De voro mycket ogenerade och frimodiga, men hade alla en viss nobel bållning. Ingenstädes har jag sett ett vackrare och formskönare menniskoslägte än här. En al! våra avojarder vid namn Andreas var ingalunda den sämsta figuren, och han tycktes icke vara okunnig derom. Men fustan:llmannen, som eger en fransmans elegans och lediga hållning, har mera värdighet och mindre affektation. Jag tror ock, att mången bondflicka från Parnassen skall genom skönhet samt naturligt behag kunna sticka ut en betydlig knippa af fröknar och mamseller, huru mycket än en raftinerad bildnings och toiletiens hjelpmedel stå dem till buds, Dock är denna gratie mycket simpelt utstyrd : hon lindar en näsduk kring hufvudet och gåri det ursprungliga? linneplagget med en djupt liggande litgördel af en hopviken sjal; ja, hon gär burfotad, men begagnar små, snäfva, barocka byxholkar. Emellertid vågarjag hänvisa skölpfören hit för att finna de yppersta modeller. Å andra sidan tror jag icke tt han här skall kunna hyra en sådan modell för guld; långt snarare skall han kunna pa, en hustru för en gris! Arachova var det fredliga folket mycket uppbragt och oroligt, ty söndagen den 23 Oktober, eller samma dag som vi lemnade Athen, hade ett röfvareband bortfört en rik man från byn, för att tilltvinga sig en orimlig lösesumma, Ingen visste nu hvar mannen var, men de flesta trodde att sällskapet u pehöll sig någonstädes på Parnassen. Då ett sådant band gjort affärer, inIrifvit sina fordringar och delat rotvet, upplöses det, en hvar går till sitt och — ingenling har händt; alla de dåliga ryktena äro blott fantasier, och den plundrade är den ystaste, ty öfver honom hänger annars nämndens slipade dolk på ett hårstrå! Alexander berättade oss hvad han inhemat; alt en af våra avojarder, den ofvanpämnde Andreas, hade en bror bland de vetecknade, och derföre — kunde vi fortsätta a