Aftonbladet – 29 december 1864, sida 3

Emelie lydde. Kammarjungfrun inträdde bärande en silfverarmstake med tvenne stea rinljas, Fru Helling reste sig: God natt med dig, Emelie lilla! Sitt inte så länge uppe. du förstör dina ögon. Det var rysligt hyuc de se dunkla ut i afton! Har du tagit pil lerna 25 tJa, goda mamma.6 Det var snällt... God natt!... Jag ve knappt om jag törs släppa min hand åt dig... Sof godt! Du behöfver inte Marie?... Det var bra... Stödd på kammarjungfruns arm gick fru Helling in i sin sängkammare, hvilken låg till venster från förmaket innanför en stor salong. På högra sidan hade Emelie sina rum; hon stannade således der hon var. Då den unga flickan blef ensam släckte hon lampan och gick fram till fönstret. Maj hade nu antagit en blidare uppsyn. Träden på Adolf Fredriks torg började slå ut sina knoppar och från de närbelägna trädgårdarne hördes en och annan bevingad sångare drilla sin aftonbymn. Det var en ljum, vacker vårnatt, här och der i den ljusa, blåa rymden syntes en stjerna tindra fram, under det fullmånen, som strälade hög och klar, spred sitt bleka, vemodiga skimmer öfver palats och hyddor. På gatorna bortdog folkhvimlet alltmer och mer, bullret af vagnshjul tystnade småningom; snart syntes endast spridda grupper samt ensamma fotvandrare, hvilka hvar och en återvände till hemmet att söka hvilan. Lutad mot en af de späda trädstammarne på torget stod en högväxt man; hans blickar bvilade oafvändt på den unga flickans fönster. Några lätta, glesa skyer hade dragit liksom en tunn florsslöja öfver månen; e vekö undan, förjagade af aftonvinden,