Aftonbladet – 29 december 1864, sida 3

Article Image
(dalen, hvars motsatta sida bar en sparsam 1 I pinieskog, och kommo efter några t:mmars ridt till den ensamma Khanen Zimeno samt vidare till det mångbekanta passet Triodos, .Ider dalen delar sig åt tre häll, åt Delphi, låt Livadia och åt Daulia. Från denna dyi jstra och ödsliga skådeplats känna både saJgan och verkligheten lika dystra våldsbrager och illgerningar. Det var här som ; I Oedippus mötte sin okände fader Laios och lihjälslog honom, då ingen ville vika ur väIgen för den andre. Här sågo vi ock den ; Istenhop, som blifvit sammankastad på den -Iplats, der några och femtio fångade bandiIter blefvo nedskjutna under den oroliga tidpunkten för Krimkriget. ) Från Triodos gingo våra packhästar diIrekte till Livadie, medan vi sjellva togo Idalgången till venster, för att kunna besöka IDaulia och Cheronea, Denna dag ST Ji spetsen för vårt tåg, och vid ett tillfälle, då jag aflägsnat mig något från mina följe: slagare, mötte jag 12 å 15 beväpnade män, com gingo i två rader, en på hvardera sidan om vägen. Naturligtvis tänktes jag: Nu komma de, sade Pehr Olsson om vargarne. De kommo närmare. ?Kallimera röt jag. Kallimera ! (god dag!) — upprepade de och påskyndade sin gång. Då Alexander kom framsprängande, frågade jag honom, om han visste hvarföre dessa män gingo sålunda i två kolonner? Jo, sva rade han, det var af fruktan att möta banditer (kakourgi); de vilja icke gå midt på vägen emellan misstänkta.? Ju längre vi skredo framåt blef dalen öppnare, ulsigten vidgade sig och jag tyckte mig på afstånd se en solbeglänst vik af hafvet. Detta var dock en fullkomlig synvilla; det var endast ett tak af ljusa skyar, som lågo öfver den Livadiska slätten och något lägre än vi befunno oss. Innan vi hunno nedstiga under detta suntält, voro de lätta skyarne redan skingrade. Daulia! vackra Daulia, som ligger på sluttningen af berget! Detta ställe är bland annat bekant genom sagan om Procne och Philomela — svalan och näktergalen. Här rastade vi några timmar. Vid Daulia begynner den stora slätten, som från Parnassens stora men nakna fonddekoration ströcker sig österut förbi Chteronea, Livadia, Koronea och det gentemot liggande Orchomenos och till Kopaissjön; endast en rad af låga kullar skiljer den från Likerisjön och den Thebanska slätten. På södra sidan har man Helikons berg, eller rättare berggrupp. BSlätten är nu till stor del planterad med bomull. Vid Plutarchs födelsestad Cheronea, nu en by vid namn Kapurna, är det slagfält, der den. grekiska friheten dukade under, och här sågo vi bland annat jätielemmarne af det lejon, som uppställdes på de fallna thebapernas grafbög. Hufvudet, med de halfslocknande ögonen och den öppna munnen, livger vändt emot himlen, likasom anropande englarne att stiga ned och bopsätta de ännu rätt väl bibehållna delarne af det vördnadsbjudande monumentet. Någon annan tyckes icke bry sig derom. Jag hemställde till min tyske reskamrat, om icke detta lejon till formen och ställningen hade mycken likhet med det på Flensborgs kyrkogård. På en genväg öfver Thurionberget anlände vi till Livadia, hvars område eger en jemförelsevis god vegetation, grönskande parker och trädgårdsanläggningar. Här var iordom Trophonios orakel; här äro ännu Lethe — glömskans källa — och Mnemosyne — minnets eller erinringens. Då vi skulle inträda i vårt qvarter, satt en af våra avojarder utanför dörren och tycktes gråta. En af packhästarne, com tillhörde honom. bade under vägen från Triodos fallit död till marken. annen var mycket fattig, hade hustru och sex barn, hade lånat pengar för att köpa det numera döda kreaiuret, 0. 8. v: Vi gjorde åt honom ett gan-! ska betydligt sammanskott för inköp af eni sppan häst, och mannen var naturligtvis) ganska belåten, Då några greker uppkastade den frågan: Var hästen död eller endast skendöd? -— hänvisade jag dem till oraklet. För min del tviflade jag ej. Från Livadia till Thebe hade vi en lång, enformig och mödosam dagsresa öfver slätterna. Vid en frisk källa — en syster till Aganippe och Hippokrene — tätt under en framskjutande klippa af Helikon, frukosterade vi; jag lade mig i gräset och tänkte just: Hvad skulle till exempel sångaren på det ödsliga Sandbamn säga — han som kanske nu träter med de kalla och tjutande nordanstormarne — om han vore här och om jeg finge epeja uppåt det solbelysta Helikon för att 1å se musernas dansar? I detsamma tyckte jeg att en af muserna gnolade på en bekant melodi: Hvila vid denna källa, Vår lilla frukost vi framställa, Rödt vin och pimpinella Och en nyss skjuten beckasin.? ht E j ! J d j j j t ( ; f 1 q l t 1 1 l Nej, det var kyckling! Men det ena somji det andra smakar alltid fågel, då man har en god eppetit. Det såg ut som om vi hade i en mängd snödrifvor omkring oss på slät; ten; men det var något helt annat, det varl; högar af bomull, szom nu inhöstades af stora skaror, män, qvinnor och barn. Denna odling är högst betydlig och vinstgifvande;l! man her sagt mig, att inkomsten deraf för ; året skall gå till mer än 20 millioner drach-, mer (mer än 12 millioner rdr rmt). Oml, Kopaissjön, som nu liknade ett träsk, blefve i aftappad, skulle den rika slätten fördubblas. j! Ett franskt bolag har ock erbjudit sig att! verkställa företeget, men vill behålla jorden ; alltför länge. Grekerna äro obenägna motj, det främmande belaget, men kunna sjelfva lt icke anskaffa nödigt kapital för arbetet, l: Dock tror jag detta förslag vara af den beekaffenhet, att det förr eller sednare skalll?

29 december 1864, sida 3

Thumbnail