Aftonbladet – 29 december 1864, sida 3

4Stackars barn!4 genmälde den unga frui med en suck. Jag står nu i begrepp at fara dit, och väntar bara på att Pettersoi skall komma igen med vagnen. Se der är han!4 Helge skyndade at hjelpa sin fru på med kappan. Du dröje väl inte der till qvällen?... Understå dig bara,.. Nej, visst inte. Ett par timmar på sir höjd. Emelie väntar mig... Men du sade understå dig, tror jag. Det kunde ge mig en anledning att dröja... Tänk, en sådar liten kammardespot!4 Den unga frun log skälmaktigt. elda! Qvitinan skall vara sin man under dånig... ,..Och han skall vara hennes — herre ifyllde Ida. — Du behöfver inte göra dig besvär med att repetera alltsammans. Jag bar tillräckligt miune för att komma ihåg ingångsspråket till dina dagliga prediknin ar. 4 Hå, hå! Syrach säger på ett ställe nå gonting eom jag glömt, men det är en på rallel emellan en qvinna och en sandig, stenig backe, hvilka båda han anser vara like leda och tröttande. Syrach var en vis man. min lilla gumma, han säger på ett anna ställe...t Jag kan omöjligt låta vagnen vänta, för nöjet att få höra hvad du och Syrach säga. Det fär du berätta en annan gång. Adjö min nädigaste herre. Er underdånige hustru skall icke dröja längre än hon fått lof... Ida neg skalkaktigt. Det gör du klokt uti, min skatt; ho: qvinnor och barn, liksom hos tjenstfolk och rekryter, skola två ting inpräglas: lydnad och disciplin...4 Helge lutade gig iram för att kyssa Bin-hustru, men hon böjde sig I detsamma undan, gaf honom en liten näs.