Aftonbladet – 28 december 1864, sida 2

något haltande, aldeles som Thors. Någon märg hafva de likväl bestämdt icke förlorat, ty sådan fanns icke förut. Bensvagheten kommer deremot tydligen från hufvudet. Det är den franska cognaken, som vällar ostadigheten; och, som man vet, lär den icke att leka med för svaga hjernor. Ömheten för den svenska bränvinstillverkaren har upprört Dagligt Allehandas känslor. Det qvicktänkta påhittet att med våra febrikanter, som genom förbud och hög skyddstullar länge utsugit jordbrukarens liksom hela folkets must och märg, 2850ciera landets jordbrukare i allmänhet och bränvinspatronerna isynnerhet, för att än vidare kunna upprätthålla skyddssystemet låtminstone någon liten tid, medan penningI betrycket missleder begreppen om orsaker och botemedel, detta qvicktänkta påhitt af systemets förstuckne ledare söker det från frihetens grundsatser så plötsligt öfverlupna Degligt Allehanda att göra sina skyddslingar till godo. Och nu är det, som sagdt, cognaken, hvilken stigit Dagligt Allehanda i hufvudet. Uti en med ruin för landet hotande artiI kel omförmäler Dagligt Allehanda den ena dagen, huruledes under de franska traktatsförhandlingarne skulle vara i fråga att sätta cognakstullen till hvad den nu är, 4 rdr 10 öre kaonan, eller jemnt dubbelt så I hög, som den svenska bränvinstillverkningsafgiften. Den andra dagen — man märker tydligen tecken af alkoholismus — gäller frågan icke mer eller mindre än tulIlens nedsättning till 60 öre kannan, eller Itill likhet med tillverkningsafgiften, och naI turligtvis lämpar sig detta påstående ännu bättre för injagande af en bedötvande skräck. I Den ärliga svenska supen är i fara att undanträngas af den mångdubbelt dyrbarare franska drufspriten! Vår spanmål och vår otates skall icke vidare förädlas! Hela andsändar skola bringas 1 förderf! Och med den franska spriten skall kanske hela I folkets konstitutionella rättigheter bortdunsta! -Hvilka olyckor för vårt arma folk, som skall nödgas supa lika mycket fransk I cognak, som förut svensk oförfalskad-potatesessence! j Denna rysliga målning framställer det lom folkets väl miälskande Dagligt AlleI handa, så. genomträngd af varm patriotism, att, kosta hvad det villsoch ju mera desto bättre, svenska folket hellre mä frysa, kungra och törsta samt försaka alla lifvets njutninger, än att något enda af dess behof må fyllas af annat än svensk tillverkning. Och tll denna älsklingstårke återkommer Dagligt Allehanda just nu, d den franska handels-och sjöfartstraktaten lärer vara på väg alt genomgå sitt sista skede — och Ajlehanda på väg till nytt prenumerationsfiske. Utan att i någon mån känna de påståenIden, som från Frankrikes sida hafva blifTI vit framställda, äro vi dock af alla hittills mellan Frankrike och andra länder slutade I traktater förvissade, att något sådant påTI stående, som det af Dagligt Allehanda upp gifna eller justerade, icke rimligen förekommit. Både Frankrike sjelf och alla de andra. staterna hafva, såvidt vi känna. på spritvaror betingat en viss 8. k. surtaxe der tullafgift utöfver den i hvarje land gällande och blifvande inhemska tilverkningsafgiften. Något likartadt lärer väl ock nu vara ifråga, hvarföre vi med säkerhet entaga, att den svensk: bränvinstillverkningen i surtaxen, liksom i det-mycket skiljaktiga varuvärdet, oberäknadt-traneportoch speditionskostnader, alltid skall beredas ett fullt tillräckligt ?skydd? för sin ftosterländska förädlingsverksamhet. Vi tro icke heller att någon upplyst och tänkande jordbrukare af Dagligt Allehandas skrän lålit förvilla sig till den grad, att han ens ett ögonblick förlitat sig till Allehandas uppgifter. Men vi anse oss pligtige Jalt emellanåt fästa uppmärksamheten på och visa haltlösheten af Dagligt Allehandas upprepade försök att göra svenska jordbrukarens intressen identiska med dessa näringsJidkares, hvilka endast genom skyddet, det vill säga genom en hög beskattning å förbrukaren, tro sig kunna existera. Inga intressen kunna i sjelfva verket vara mera himmelsvidt skilja j iga, än FUN are och dylika näringsidkares. Priset å den I svenske jordbrukarens ännu förvärasta afsättningsprodukt, spanmålen, beror i regein cke af den svenska förbrukningen, utan af I den stora verldsmarknaden, dit, med undantag för missväxtår, den. mesta i handeln kommande spantnälen utföres. Åro spanmålsprisen der nedtryckta, så kan ingeninförselstull här hemma uppbjelpa prisen. Endast under missväxtår, då meraspanmålinförskrifves än utföres, skulle införselstull fjena att fördyra den inhemska då i allt fall nog dyrbara förbrukningen. Under alla andra förhällanden blefve införselstullen. blott ett band -på :spanmålshandelns frihet och detta band skulle uppenbarligen lända svenska spanmålsproducenten till skada, emedan hang jemna och säkra afeättning väsentliI gen beror af -spanmålshandelns lifliga: och ohämmade verksamhet, för hvilken frilet utgör lifsvilkor. Dessa grundsatser äro så oändiligen enkla och uppenbart riktiga, att den ringaste eftertanke borde göra deras upprepande öfverflödigt, då man besinnar att Sverge numera är ett vanligen spanmälsexporterande land. Endast få är äro förflutna, sedan svenska jernverksegare påyrkade införselsförbud och sedermera skyddstull till fromma för det svenska stängjernet; men sedan först förbudet och slutligen all tull å utländskt stångjern upphäfdes, just emedan Sverge exporterade stängjern och dess pris berodde, icke af den inhemska, utan af verldsmarknaden, har icke vidare en enda förnuftig menniska ifrågasatt, att svenska jernförädliogen borde och kunde äter med tullsatser skyddas, ehuru äfven. denna näringsgren flera gånger efter den tiden li