Aftonbladet – 28 december 1864, sida 2

kade en art spetsuddar, dem hon benämde frivoliteter. Fra Helling, som icke egnade sig åt andra handarbeten, tycks ha bordt ega ett helt magasin fullt af sådana spetsfundigheter, men malisen, d. v, s. jungfrurna, påstodo att hon, lik Penelope, roade in att vid hemkcmsten rifva upp hvad hon arbetat under sin bortovaro. Det lär väl inte hvem som helst slå an på Emelie, tänker jag?? återtog Emelies mamma, i det hon redde ut sina frivolite ter, som råkat bli tilltrasslade i ridikylen. Om hon skulle vara lite kinkig, är det heler inte underligt. Med de beskrifningar non hört af mig, kan hon inte underlåta utt göra jemförelser emellan förr och nu.? Men svägerskan borde ändå tala vid ienne. Jag försäkrar hon ser ut att ha ett nvärles lidunde. Den som bara kunde få renne att ta in någonting magstärkande, Sådan der olustighet kommer alltid af dåig mage. ?Hon behöfver förströelser — man skall åta henne ha sin frihet — det är allt, I ommar får hon resa till Marstrand.? YSvägerskan följer väl med ?? Nej, Gud bevare nig! Friherrinnan tar wenne med sig. Jag har inte varit vid nåson brunn eller badort sen året innan jag rifte mig. Då drack jag vid Djurgårdsyrunn — der var ett sällskapslif som kunde allas elegant — ja, baron mins nog den ommaren — han var också der, och hela orps diplometique. Det var lustläger på ärdet — ingen dag gick förbi att vi inte ick se och tala vid både prinsen och salig ungen.? Samma beskrifning hade prostinnan hört undrade gånger. men hon beredde sig ändå å ott tålmodigt afuöra den för den hundrade.