Aftonbladet – 27 december 1864, sida 3

rof för den våldsammaste själsskakning. Andtligen stannade han midt framför Helge samt yttrade meden röst, hvari han förgälves sökte nedlägga luga: Har du någonting vidare att tillägga 22 Helge nedböjde hufvudet tigande. Godt! då vill jag i min ordning tala. Med ansträngning bekämpande sin rörelse återtog han: Aldrig, lefde jag än i tusen år, skall jag ångra att hafva brutit min förbindelse med denna lättsinniga, trolösa varelse, som under det bon bar på sitt finger inseglet af begges vårt förbund, i samma minut till och med då how sökte bedåra mig med hoppet att hon besvarade min kärlek, likväl, åsidosättande. alla hederns lagar, glömde sig så långt, att hon samtidigt underhöll en intrig med en annan.? Det är inte möjligt! mumlade Helge i det han gjorde en tviflande åtbörd. 4Tror du således att jag ljuger? skrek Edvard med gnistrande ögon. Ah! det gär i sanning öfver gränsorna för wenskligt tålamod... Edvard, nej! långt derifrån; men jag tror att du bedrager dig.4 Omöjligt! jag har bevis... Se här.t Edvard fattade ett schatull som stod på eit bord vid fönstret, öppnade det och framtog ett pappersblad, hvilket han med darrande hand ötfverräckte åt sin vän. De ord du här ser äro skrifna af min fästmös hand, yttrade han med konstladt lugn. Sigillet är hennes. Läs och dömt... Detta papper förde slumpen i mina händer; det låg instucket mellan bladen af den bok du länade af löjtnant Ekenstubbe, och hvilken du kanske påminner dig att han sade tillhöra hans bror.4 Nedrigt! afskyvärdt!... utropade Helge, hopkramande papperet mellan fingrarne. Nå, har du inte ännu några ord att tilllägga till försvar för din hustrus kusin? frågade Edvard hånfullt och med skarp betoning af orden. Ett sådant handlingssätt kan aldrig försvaras, genmälde Helge hustigt.