Aftonbladet – 27 december 1864, sida 3

des kan tillbringa lyckligare dagar än i el stat, der glädjens blomster ijordens mull åtmivstone för närvaronde icke tyckas viljt Ermcheriil her den poliu ällni MAD, il ett b bekant har den grekiska nationalförsamlin gen, framgången ur den sednaste revolu tionen, varit tillsammans omkring två år föj alt utarbeta en ny statsförfattning, och dettr arbete har icke försiggått utan många tvi stigheter. Under tiden har äfven utspun nit sig en häftig polemik mellan represen tanterna från Hellas och de Joniska öarne. hvilken polemik utom debatten gifvit sig luft i små broschyrer och förklaringar, som nästan dagligen utkolporterats i de talrik besökta kaffeerna. En afton då jag i kaff Byzantion drack min moeca och i allsköns Jugn röktemin cigarett, hade jag tillfälle se, huru de rättrogna hellenerna gjorde er autodaf af motsidans för tillfället utkomne flygblad; och då en jonisk representant in. trädde, emottogs han med hvisslingar och oljud, och ett sådant oväsen uppstod, att tillkallad militärstyrka gjorde båset Ten och stängde butiken för dagen. Mig ha det länge förefallit oförklarligt, hvarföre jonierna äro så förhatliga. Se här en liten antydning om orsaken dertill. Då de Jo niska öarne förenades med konungariket och representanter från de förra kommo att förstärka nationalförsamlingen, väntade man SR af dessas patriotism och upplysning ett välbehöfligt stöd för regeringen. Del dröjde emellertid icke länge, innan oppositionen fann skäligt utsprida, att jonierns för att betinga sig vissa fördelar slutit förbund med en fraktion (i verkligheten en fiktion!), som man kallade hofpartiet. Tära! torde äfven kunna inses, att den anmärkta polemiken jemväl afsåg en tredje man, som skulle vara marionetternas rörelseprincip. En obehaglig tilldragelse, som väckte mycken uppmärksamhet i hufvudstaden, var ett mordiörsök mot utrikesministern Koumoundouros. Det saknades icke rykten, att deita var af politisk betydelse och syftning; men sådant var helt visst lika litet händelsen, com då en tidningsredaktör en qväll blef nära nog ibjälslagen. Han hade skrifvit en artikel mot en oppositionel nationdlgardist af högre rang! Sluiligen började landet tröttna vid det emöäaktiga käbblet i hufvudstaden; och en vacker dag i November — scdan en delaf ortilleriet blifvit bortsänd — öfverraskades kammaren af ett kungligt budskap, alt diskussionen öfver den utarbetade nya författningen bordevara afslutad inom 14 dagar, på det församlingen sedermera efter en viss utsatt tid måtte kunna upplösas. Vid underrätielsen härom illuminerade åtskilliga städer, såsom Tripolitza, Lamia m. fl. I Ahen kommo nye flyglappar ut, bland andt rese a el is käeka fö tra representanten Deligiorgis käeka förslag till svar på konungens budskap. Emeilertid giek saken sin nya gång; författniugen blef lärdig inom utsatt tid är redan lofvad sankiion. Den torde i de flesta fall få anses Öfverensstämma med ce liberalaste moderna författningar. Att representationen är grundad på enkemmarsystem anser jag vara riktigt för Grekland, ty sammansatta former äro här lika obegripliga eom de torde vara onyttiga, 1 öfrigt har jag redan tillförene yttrat min öfvertygelse, att tillsinga former binda synnerligen i detta and. Gent emot kammaren har den unge konungen tagit ett försteg i popularitet. Den 30 Nov., årsdagen af hans ankomst till Hellas hufvudstad, iluminerades Athen, och xonung Georg emottog lyckönskningar äfven af en deputation irån representationen. denna deputation deltog ock oppositionschefen Böulgaris, som skall bafva förklarat, att han vore färcig göra allt för H. M:t. Följande dagen visste hela Athen berätta, ut konung Georg till Böulgaris helt naivt och uppriktigt uttalat den förhoppning, att handling och ord måtte motsvara hvarandra. Atheniensarne logo; de skola alltid je på dens bekostnad, som skenbarligen misslyckas. Tillåt mig föra eder på ett kort besök hos den grekiska nationallörsamlingen, sålan den numera gestaltat sig. Dess sessionslokal vid den vackra Stadiongatan är en temligen stor sal, hvars tak uppbäres af vå rader smärta träpelare. Vid ena långsidan har presidenten sin plats på en upphöjd fotställning, och framför eller snarare nedanför densamma befinner sig talaretriounen. Midtemot och ändlångs salen sträcka sig representanternas bänkar på en uppåt sluttande plan. Kring tre sider af Ar öpa gallerier för åhörare, hvilka som oftast nlinna sig ända till trängsel. Förfrämlinsar finnes en särskild loge, och här införles jag och mina följeslagare, sedan vi afemnat promenadkäppar och paraplyer, vilka — såsom farliga vapen — numera icke få medtagas i logen. Diskussionen pågick; men hvad talaren rttrade, kunde vi omöjligen uppfatta, ty van afbröts oupphörligt, och 6, 5 å 10 personer talade på en gång. Omkring 10 miter ringde presidenten. Förgäfves! En nan i fustanell rusade fram till tribunen, träckte sin kautna hand emot den laglige talaren, gestikulerade och orerade öfvernåttan lifligt. Omsider lyckades en officer ugnua honom. En ny talare besteg triburen. sade nåora ord och afbröts af en efter