Aftonbladet – 27 december 1864, sida 3

äro qvinnorna just som man tar dem. Jag sade nyss och jag upprepar det åter: ingen regel utan unduntag.? Men flertalet bland dem äro icke värda en varm trofast tillgilvenhet. Falska, nyckfulla och ombytliga, förbittra de oftast den mans hela lif, som varit nog dåraktig att bygga sina förhoppningar om sällhet på den lösa grunden af en qvinnas tro och heder... Edvards ögon sköto blixtar och bans öfverläpp skakades af en daärrning. Edvard, elter vi kommit in på detta kapitel4, Helges röst fick ett uttryck af djupt allvar, du har lofvat mig en förklaring och såsom en nära anförvandt till den qvinna du försköt, eger jag äfven rätt att fordra den. Denna förklaring, som du fordrar, är jag äfven beredd att afgifvas, mumlade Edvard i det han dystert stirrade framför sig. Helge återtog: Den sednare tidens händelser ha lärt mig inse, att jag hyst många och stora fördomar, äfven emot din fordna fästmö. Hon var barnslig, nyckfull och tanklös, men med den uppfostran hon erhållit kan man sannerligen förvånas att hon blifvit sådan hon är. Jag tror mig icke taga fel då jag förmodar att endast en obetydlig tvist var orsaken till en brytning, som nu fördystrar hela hennes lif och efter hvad jag kan finna, äfven ditt. En obetydlig tvist!... Ah, du dömer väl hastigt öfver en sak, som är dig okänd, eforöt Edvard harmfullt; men, jag förlå. ter dig!... Hustrun och hennes anförvandter äro dig numera allt, vännen intet. Edvard! du gör mig orättt, utbrast Helge med värma. Om du sett den arma unga flickan under denna tid, hört hur hon, aldrig yttrande en förebråelse mot dig, endast anklagande sig sjelf... Hade du skådat hennes tysta sorg, hennes tårade blick och bleka kinder, då skulle du tusen gånger önskat det skedda ogjordt... Edvard hade rest sig upp och vandrade mötd öfemna steg af och an på golfret, ett