Aftonbladet – 27 december 1864, sida 3

postering — tittade in i en dörr, satie binoklen på näsan, begge händerna i de vida permissionerra, stannade på tröskeln och blick in i selen, rökande je ng vidare. 1 a såsom en skolkluss i ror emot custos morum. Efter en timmas tid förlorade jag tålrmodet och tänkte: här må f-n vara notarie, men inte jag. Och så gick jag att företaga min vanhga vandring tll Dionysostheatern, Akropolis och Pnyx för ait beundra mars moriemplens skönhet, gratien och det sublima lugnet hos Phidias plastiska figurer, eller den vördnadsbjudande klippan, som, utbuggen ur berghäljen, utgjorde Demoethenes talarestol ! Hvar är nu forntidens värdiga, episka lugn? Ack, detta lugn är ett ideal.j som konsten låtit framgå ur dess motsatser. På denna verldsberömda Dionysosteater, der Sophokles och Aristophanes skådespel gått öfver scenen, voro representatationerna stundom så bullersamma, att episoderna kring vår ?Smädeskrifvare? vid sidan deraf måste blekna som matta nordljus. Här tilldömde det segrande partiet en god skådespelare en krans af lager, men trakterade äfven en dålig med käpprapp. Sådant har händt. Och var det utan alla stridigheter som den rättrådige Aristides af en otacksam folkförsamling dömdes till landsflykt? Hm, Ingalunda! Grekerna, ett af de måttligaste och nyktraste af alla folk, tyckas icke ega undra passioner än dem som hänföra sig till olitiken och det offentliga lifvet. Annars örefalla de ganska lugna och beräknande, ofta artiga, stllan brutala, stora mästare i förställning. Dock måste jag anmärka ett fall då besinningen och sjelfbeherrskningen tyckas svika. Det är vid åsynen af döden. Begrafningaroe äro vanligen mycket högtidliga, och en likprocession skrider fram under sorgmusik eller en recitativsång af prester. Främst gär en korgosse med kistlocket, ty liket bäres alltid i öppen kista till grafven. Då det nedsänkes deri, får man ofta bevittna så hj.rtslitande scener, så högljudd gråt, att dessa akter vanligen på främlingar göra det mest pinsamma intryck, Men vidrig är den seden att vid grafven återtega en del.af svepningen eller sönderrifva och sönderskära den, på det at den döde må få bvila i ro för grafplundrare, Då jag första gången besökte den på bndra sidan lissus belägna kyrkogården, fövars tebimter dh cypresser kata en sPursa tippa på många veckra minnesvänder dc kulptärer ur bländande hvit pentelisk marmor, firades en mycket stor ikbecängelse) Man hade från ön Tinos, hitfört leråinitigarne af 3 unga officerare, som vid sista revolutionen föllo för soldat kulor, då de sökte uppresa Tinos invånare emot kung Otto. Högtidligheten bivistades af en stor folkmassa, af ätskillipa böpre embetsmän, jemväl premierministern Käneris. Soldater paraderade och aflossade gevärssalvor, Outsäglig var anförvandiernas högljudda sorg. Nu ör på grafven upprest en. marmorvård med en betecknande ralief, och en iaskription säger, att Perikl:s Moraitinis, Nikolvus Leotzakos. och Agamemmon Skarbelis föllo såsom martyrer -för att befria fädernesiandet från en tyrann. Kung Otto en tyrann? Han var en svag regent, alltid obeslutsam. Mer hatad var drottningen, som hade mer vilja. Dock är det min verkliga tro, att echenienserna framdeles skola egna henne en bildstod, ty de erkänna redan, att hon uträttat åtskilligt för Grekland och mycket för Athen. Gudinnan Åthene skänkte Attika olivträdet, drottning Amelia har gifvit eit fruktsamt föredöme i trädplantering oeh trädgårdsenläggning, ett hufvudvilkor för all trefnad härstädes. Hon ville gilva Athen nja gator för att afleda staden från de trånga qvarter, som nu vid foten af Akropolis stinka i-gudaborgensnärhet och säkerligen becäcka många dyrbara fornlemningar. Nej! Konung Otto ville icke; men då han en gång var hemrest till Bayern och drottningen regerade, satte hon en stör arbetsstyrka genast I föng och .— konung Otto oåtspord — erhöll Atben några af sina vackraste gator oeh bästa qvarter. Hon har ock gjort mycket för: den qvinliga uppfostran genom inrättande af flickskolor, äfvenledes en sak af största vigt, ty qvinnan af folket tränger i hög grad till undervisning i hemslöjder och de euklaste husliga bestyr. likt börjar man erinra sig, då t. ex. ex del af drottningens anläggningar, som numera stå under kommunens uppsigt, vanvårdas och förfeller. (Forts.)