Aftonbladet – 24 december 1864, sida 3

att hon med hela sin själ var fästad vid ein trolofvade. Vi vilja icke draga några elaka slutsatser, men vi undra likväl mycket om Edvards ömhet någonsin förmått verka detsamma, som hans skenbara likgiltighet: nemligen att förhjelpa hans fästmö till visshet om att han verkligen var henne dyrbar. Emelie hade velat sätta sin fästman på tinnvarne af templet?; hon hade med kall beräkning plågat honom genom sina nycker, sin kallsinnighet. Nu var turen kommen till henne att skörda hvad hon utsått. Likt barnen, som leka med eggjern, hade den unga flickan på samma gång sårat sig sjelf och honom, som hon älskade. : Morgon, middag och afton hade funnit Emelie vid detta fönster. Hvarje ljud af steg mot gatan kom henne att spritta till. Annu ett bref hade hon afsändt till Edvards hem; budet hade funnit dörrarne stängda och ingen af grannarne kunde lemna minsta upplysning om hvart den unge mannen tagit vägen. Sedan den afton då Helge Cederstam kom att efterhöra sin vän hade åter en dag förått. Ofta under loppet af denna dag var imelie i begrepp att bedja Ida genom sina bröder söka erhålla underrättelse hvar Helge befanns, samt till honom öfverlemna brefvet till Edvard, men den unga flickans stolthet var, ehuru kufvad, likväl icke alldeles tillintetgjord; hon tyckte sigjhafva gjort nog genom sitt erkännande afatt halva handlat orätt, nu borde det vara Edvard som sökte henne. Ida kunde icke, oaktadt sina bemödanden finna några lämpliga tröstegrunder för at tillfredsställa den oroliga flickan. Emelies synbara lidande rörde djupt hennes kusin, som för sin unga anförvandt fattat en varm systerlig tillgifvenhet. Fastän Emelie egde en mor stod hon ändå så godt som ensam i verlden; Ida likaså, ehuru hon egde både mor och bröder. Fru Hellings egoistiska liknöjdhet för allt som icke hvälfde sig omkring henne sjelf samt den tid då hon fått