Aftonbladet – 24 december 1864, sida 3

ling, sin maskin af 400 nominella hästar: kraft och sin bestyckning af 22 stycket gröfre kanoner, är Lon emellertid just et sådant tartyg som sjömän älska, och dv faller derföre af sig sjelft, att alla afunda. des oss lyckliga, som fingo komma med. synnerligen då det spordes att resan gällde ordamerika och Westindien. Den 3 Oktober på förmiddagen mönstra. des den 312 man — befälet inbegripet — starka besättningen, och några timmar sednare styrde fregatten farleden ut från Carlskrona, skickande Kungsholms fästning en afskedshelsning af 5 skott vid passerandet. Under vår sejour på Carlskrona redd hade vädret hela tiden tydt på senhösten, och nordan gjort sitt bästa för att göra det otrefligt iör oss; likasom genom ett trollslag förändrades nu i ett ögonblick allt detta, och innan vi väl voro utom grunden blef vädret åter mildt och sommarlikt, och sålunda — för dem som tro på omen — löftesrikt om en angenäm expedition. Väl komna utom grunden släcktes det af under ångpanrorna, segel sattes och propellern hissades upp. Kanhända börjag här nämna, alt chefen endast undantagsvis eger att använda ångkraft för att framdrifva fregatten: stenkol är nemligen en alltför dyr artikel för att på en expedition hk denna förbrukas i hvardagslag. Men äfven under sådana förhållanden, då kostnaden jemförelsevis vore en bisak, mäste man ombord hushålla med bränslet; ty om ett fartyg af Vanadis klass vill använda hela sin maskinkraft, så räcka kolen endast cirka 6 dagar, och äfven med eld endast under 2 af de fyra pannorna och med all möjlig hushållning skulle dock maskinen ej kunna hållas i gång mera än omkring 14 dagar. På naticn passerade vi det s. k. Bornholmshålet, d. v. s. sundet mellan Skåne och Bornholm, och följande afton hunno vi omsider, efter labra och motiga vindar, upp under Stevens och Falsterbo fyrar, i sigte af hvars betryggande sken vi under små segel passerade natten till den 5, då vi på morgonen, med vinden rält emot, under ånga styrde upp genom Öresund förbi Fulsterbo och Dragö fyrskepp. Vädret var herrligt, och jag tror ej att det fanns en man ombord som ej njöt af den förtjusande passagen genom sundet. Skada för mig att du sjelf så väl känner till den scen, hvarom frågan är, ty att i tankarne få göra färden omigen på samma gång jeg sökte ge dig en id derom vore annars ett stort nöje, som jag dock nu måste försaka. Allt nog, strax efter middagen saluterade vi flaggan på det minnesdigra Kronoborg, och styrde så ut i Kattegat. Innan vi hunnit förbi Kullen mötte vi den lilla engelska eskader, hvarpå prinsen och prinsessan af Wales efter sitt besök i Sverge nu från Göteborg itervände till Danmark. För den i rök insvepta, på Osbornes stortopp hissade, engelska kungliga flaggan gafs salut. Den 6 Okt. på morgonen passerade vi Skugen, och hade nu Nordsjön framför oss med des många chanser af tjocka och hårdt väder. Försynen, som i deita värt grannhaf beredt ät norra Europas maritima nationer en på samma gång så hård och så nyttig skola för bildandet af dugligt sjöfolk, har, som du vet, gjort denna hafsvik till ett af jordens mödosammaste farvatten att besegla under de månader af året, då solen i södra hemsiferen. Svåra stormar, köld, jocka, ovissa strömsättningar, låga kuster med skiftande sandbankar, korta dagar med mulen himmel, med ett ord allt, som kan försvåra navigeringen, finner man här samadt, och det tyckes, som borde menniskan för längesedan ha öfvergifvit kampen med så ogyunsamr a naturförhållanden. En vid örsta påseendet obetydlig omständighet var dock gjort det möjligt att fortsätta striden och att oftast gå derulur som segrare. Nordsjöns jemförelsevis ringa dun vexlar remligen i olika delar högst betydligt och ordmånen — om jag så får säga — på dess botten likasä. Man har häröfver ipprättat noggranna kartor, och med ledung af dessa sexlar man nu jemförelsevis rygg efter lodet, hvars talgfyllda urhålking uppbhemtar prof på bottnens beskafienwet på samma gång man på linan ser djupet. Vär passage öfver Nordsjön var för ärsiden ovanligt behaglig. Med undantag af tt par dagars stiltje hade vi hela tiden ;ynnande vind och frisk bris, utan en timnes tjocka eller hårdt väder, och den 9:de å afionen voro vi redan uppe under engelka kusten norr om Themsens utlopp, och nidt ibland massor affiskarefartyg, ofta nog lit för skarpa hushållare för att efterkomma örordvingen om landternors förande, och älunda vaktbaivande officern en stor nagel ögat. Den 10:de på morgonen fingo vi tanför Lowestotf engelsk lots orabord, och asserade på eftermiddagen före skymningen Jovers slott och hvita klippor. Hvimlei af eglare hade hela dagen tillkännagifvit att i befunno oss på en af de stora stråkvägar, om verldshandeln följer. Den, som ej har jölifvet till vitee genus, finner gig merenels föga uppbyggd af detta hvimmel af irtyg, som alla i hans ögon ha ungefär amma temligen ointressanta utseende; för jömannen deremot visar sig detta virrvarr ett helt annat ljus, och för hans vana öga r skilnaden mellan de olika fartygsformerna ch tacklingarne lika himmelsvid och iögoen fallande, som du finner den t. ex. mel in en hund och en katt. Jag vill dock ej ppehålla dig med tal om engelska kolljare, merikanska klippers, holländska koffar, itaenska polaccafartyg, eller hvad allt den rokioa ckaran hvare antal är lecin kallac