Aftonbladet – 24 december 1864, sida 3

sjön och längtar i hamn; men den engel ska kanaleskadern, som vi passerade syd ostvardt om Start Point, och hvars amirals flupg vi vederbörligen saluterade, kräfve dock några ord. Den utgjordes af ett skruflinieskepp a träd (flaggskepp), en efter Reads systern partielt bepansrad korvett, sumt 5 stycker 3. k. pansarfregatter, alla mera eller min dre å la Refanut. Du har ju hört talas om Refanut, jätteskeppet, som bland andra be. drifter i en undanvindsvändning med bog: sprötet sopade bort all skog på Öland, som på den den var skogbeväxt. Fullt så ko. lossala äro visserligen ej ens de största u! de epvgelska pansarfregatterna, men de ha dock en läng af cirka 390 svenska fot (Va nadis 230 fot) och sticka 28 fot djupt (Vanadis 20 fot). Om fartyg med dyhka di mensioner än ej kunna blifva farliga för skogbevuxna öar, så fordra de dock öppna hafvet till verkningsfält, och i Plymouth hörde vi äfven sedermera omtalas hurusom kanalflottans nuvarande chef, amiral Dacres, hos amiralitetet skall ha framställt svårigheterna af att med dylika fartyg denna årstid kryssa i kanalen. Bepansringen af tartyg var för England, trots detta lands rikedom och ofantliga me: kaniska resurser, säga hvad man vill, ingen välkommen uppfinning; men den gjordes, och man har sedandess bråkat sin bjerna, för att såvidt sig göra lät, vända den till sin fördel. Resultatet har blifvit dessa oerhördt stora och dyrbara skepp, onekligen utmärkta prof på skeppsbyggnadskonstens höga ståndpunkt och på hvad menskliga snillet i den vägen kan åstadkomma, men ingalunda på ett tillfredsställande sätt lösande problemet: ?Att på ett snubgående fartyg, skottfritt för det gröfsta artilleri, montera kanoner af svåraste slag, allt med bibehållande af sådana dimensioner, som kunna medgifva rörlghet och lätthandterlighet?. -.— Frågan är om uppgiften kan lösas, och om man ej, då man st detta desideratum för de stora sjömakterna, jagar en drömbild, som aldrig står att uppnå. Man hör osa af Monitorssystemets ickevänner framhållas såsom ett bevis på systemets olämplighet, att England och Frank ike ej bygge monitorer. Mig synes skälen r dessa makters uppskof härvtinnan ligga i öppen dag. Hvad dessa stormakter eftersträiva, är att foruarande som hitills vara herrar på hafvet, och Gloire och Warrior med deras yngre syskon ha tillkommit som en följd af denna sträfvan. Ehuru dylika fartyg i sina tunga jerndrägter ej kunna anses för fullgoda sjötartyg, med hvilka man tryggt kan befara oceanen och trotsa elementerna, så kun det dock ej förnekas, att de före de amerikanska tornfartygens tillkomst voro oemotständliga öfverallt, der de kunde uppträda, och ntgjorde en värdig fulländning af Napoleon iil:s under Krimkriget först utförda snillrika id. Genom Eriessons uppfinning ha förhällandena förändrats och pansarfregatter med ens upphört alt utgöra förnämsta delen auf ett tidsenligt sjövapen; ty lika litet kunna de lyckas uti att bestrida monitorerna med fleras tjockare och fullständigare bepansring samt gröfre artilleri herruväldet längs kuster eh på tringre vatten, som uti att drifva snabba och lätthandterliga träfartyg från ppna hafvet. Men fariyg efter Ericssons system, som såväl lämpa sig för eget lands försvar mot hvad fartyg som helst, och för operationer på närgränsande kuster, lämpa sig ännu vida mindre än pansarfregatter, för att uppträda som lagstiftare på aflägsnare haf, och på samma gång som smärre kustnationer förse sig med det nya vapnet, förminskas derföre le stora sjömakternas inflytande. Det är nligt min tro mest af detta skäl, som Frankrike och England, långt ifrån att, enligt Sricessons system bygga för dem sjelfva un ler närvarande förhållanden obehöfliga faryg, hvilka Europas smärre och mindre rika sustnationer i så all ej skulle dröja att imiera, tvärtom söka att på allt sätt nedsätta nonitorerna i Europas opinion, för att så änge som möjligt aflägsna den för deras gen vigt som stora sjömakter så fariga dag, då den Vvigtigaste delen ef wvarje kustnations flotta skall komma att vestå af tornfartyg af den klass, hvars första epresentant så väl gjorde skäl för det namn less snillrike skapare gaf det. Huru länge lenna politik skall lyckas eller kunna vidvållas blir en annan fråga. Men digressioen blir för lång, vändom åter till Vanadis ch vår resa, Den 12 på morgonen fingo vi Plymouthots ombord och löpte kort derefter ostvardt m den verldsberyktade vågbrytaren in till lymouth, utvexlande straxt efter ankringen je vanliga saluterna med fästningen och efälhafvande amiralens flaggskepp. Den betydande sjöstad, som vanligen går ch gäller under numnet Plymouth, består verkligheten af3 städer: Plymouth, Stoneouse och Devonport, med ytterligare uner dessa hörande förstäder. Plymouth och tonehouse utgöra tillsammans den egentga handelsstaden, som för sin blomstring ar att tacka sin vidsträckta handel och sjört, sina fabriker, sitt fiske och den härfver gående strömmen af utvandrare till wustralien och Nya Zeland. Devonports Illvaro återigen får nästan helt och hållet llskrifvas örlogsflottans dervarande stora arf och mekaniska verkstäder samt öfriga tablissementer. Tack vare dessa talrika ällor till lif och rörelse, hvilka af den här ;rlagda starka garnisonen ytterligare ökas, rbjuder Plymouth redan härigenom för mlingen ganska mycket af intresse. Då 11 0 ee OR a