Aftonbladet – 23 december 1864, sida 2

Sublima sjelfuppoffring! Du äter middag ; hos mig och sedan följes vi åt till lilla fästi mön, ) Edvard hade sin bostad vid början af Regeringsgatan. Då de båda vännerna hunni utför en af gränderna, som derifrån lede ned till Trädgårdsgatan, stannade Helge hasigt. Ufor tusan! så när hade jag glömt... Jag har en helsning från chefen till Ekenstubbe. Inte lilla fröken-studenten, utan hans äldre bror, löjtvanten, Följ med mig dit upp på ett par minuter. Edvard nickade bifall. Löjtnant Ekenstubbe befanns vara hemma. Helge presenterade Edvard såsom en gemensam kamrat. Man bugade, skakade hvarandras händer, intog en liten absint, anisett eller curago — någon slags stärkande likör var det; derpå proponerades brorskål, och sist tändes den oumbärli, rolig 1 han en verklig iekty e hans kamrat. Se här, om . Välj klokt, om du vill utvaldt njuta, det är den vises konst, påstår gubben Leopold. Helge mönstrade med kännareblick sin kamrats bokhylla. : Första älskarinnan, af Blanche. Vill du inte ha den ?4 Nej, nej, inga älskarinnor; det ruinerar både kassan och sunda förnuftet. Svärdet är min älskarinna, min brud, deklamerade Helge med komisk patos. En kylig och hvass brud, du valt, anmärkte hans kamrat skrattande. (Forts.)