De beslut, som fattades af åenna stora Sanhedrin, äro ganska intressanta, och vi meddela derföre här 1807 års mötes trosbekännelse, ?Församlade i dag under kejsarens rn tiga beskydd i hans goda stad Paris antal af 71 skriftlärde och äldste i konstituera vi oss till Stora Sanhedrin, för att inom oss finna medel och styrka att utfärda religiösa stadgar i enlighet med våra heliga lagars grundsatser, hvilka stadgar skola tjena till rättesnöre och föresyn för alla israeliter. Dessa stadgar skola upplysa nationerna, att våra trosläror äro förenliga med de medborgerliga lagar, under hvilka vi lefva, och i ingen mån åtskilja css från menniskosamfundet; att endast församling alskrift lärde församlade i Stora Sanhedrin, kan bestämma de följder, som uppstå häraf; att om de fordna Sanhedrinerna icke ha gjort detta, är det emedan omständigheterna icke kräfde det och derföre att ingen Sanhedrin hållits efter Israels fullkomliga kringspridning. Stera Sanhedrin besluter: Delinitivt afskaffande af måoggifte, Delinitift afskaflande af rävigheten att förskjuta hustru, Bindande kraft för borgerliga kontrakt om judiska äktenskap, Broderskap med alla andra troslärors anhängare, Adopterande af handtverk och åkerbruksarbeten samt förvärfvande af fast egendom, emedan israeliterna icke längre ha någon ovisshet om sin personliga säkerhet. Ett af de anmärkningsvärdaste besluten af 1807 års Stora Sanhedrin: rörde penningutlåning. Man beskyllde judarne för ocker med dem, som ej tillhörde deras religion. Det var en af de fördomar, som sdan gammalt hystes mot dem. Stora Sanhedrin förklarar: : PAtt allt ocker är utan åtskilnad förbjudet ej allenast hebråer emellan samt emellan hebre. ock medborgare af annan religion, utan äfven med utländningar af alla nationer, ty utöfvandet deraf betraktas såsom en skriande orättfärdighet i Herrans ögon; Och anbefaller Stora Sanhedrin alla rabbiner att i sina predikningar och i sin undervisning icke uraktlåta någonting hos sina trosförvandter för att i deras sinnen rot fästa de grundsatser, som innefattas i detta beslut.? 1807 års Stora Sanhedrin samlades under presidium af grefve Mole, som af kejsaren utsetts till kommissarie. Han var af judisk härkomst på mödernet. På den tiden begagnade judarne: sällan familjenamn. Sonen lade fadrens namn till sitt eget. Han kallade sig nemligen t. ex. Salomon Davids son; eller, förkortadt, Salomon David. I sin ordning kallade sig dennes-son t. ex. Isaac-Salomons. son, eller helt enkelt Isaac Salomon. Sedan franska revolutionen skänkt de franska judarne fulla medborgerliga rättigheter, förorsakade detta system af oupphörligt omvexlande namn frän far till. son stora olägenheteri civila ochjuridiska handlingar, och ett dekret af är 1808 befallde de judar i kejsarriket, som ej hade fomiljnamn, att antaga ett sådant och an: mäla detta hos mären i kommunen. Det stod judarne fritt att. sjelfva välja sina familjnamn, med undantag för namn hemtade ur gamla testamentet eller lånade ar stadsnamn. Ehuru ieke egentligen. hörande till ämnet, vilja vi meddela följande lilla anekdot om tillkomsten af ett sedermera berömdt judiskt tilloamn. I Det berättas, att en jude infann sig hos mären mycket obeslutsam om hvilket namn han skulle antaga. Mären väntade en stund. Plötsligt upptäcser ban på israelitens ena finger en ring, prydd med en vacker blå sten. — Hvilken vacker sten ni bar der, utbrast han. — Det är en saphir. — Baphir! upprepade mären, se der ett namn åt er. Den man, som antog detta namn, var far till den sedermera berömde humoristiska tyska författaren Saphir.