Aftonbladet – 15 december 1864, sida 2

Man har upphört att förvånas öfver de yttringar af skråsinne, som ännu tid efter annan i vårt land framträda; ty erfarenheten har rikligen ådagalagt, att det system, som gär ut på att, med andras uteslutande, bereda sig sjelf eller åt sig bevara en eller annan fördel, har ganska stark lifskraft. Detta hindrar emellertid icke att hvarje sådän yttring bör lemnas ät offentligheten, framför allt när densamma förekommer i andliga ting, som väl företrädesvis borde vara fritagna från allt, som har karakteren af egoism eller småsinne. Våra läsare känna alltför väl, huru isednare tider, det må nu vara i följd af en mera uppväckt religiosit eller af de friare åsigter om ?sockenbandet?, som mer och mer gjort sig gällande, ett stort antal föräldrar bär I staden plägat låta sina barn, för deras första nattvardsgång, beredas af sådana prester, till hyilka de hyst synnerligt förtroende, äfven om dessa tillhört annan församling än den, i hvilken föräldrarne, med sina barn, händelsevis voro bosatte. Långt ifrån att-häruti finna något tadelvärdt, borde väl enhvär glädja sig deråt, att allmänheten nu mera än förr bemödar sig att gifva sina barn en rätt omsorgsfull och kristlig beredelse till den vigtigana handling i deras lif; minst borde väl de motsätta sig dessa bemödanden, som eljest så mycket beklaga sig öfver folkets lättsinne och okristliga vandel. Icke förth har man pu, i samma mån föräldrar och målsmän börjat vinnlägga sig Om att tillvinna ungdomen den bästa möjliga andliga beredelse, sett motståndet mot anlitande af främmande prester ä vederbörande? pastorers sida tillväxa. Huru ringa de gåfvor än må vara, som naturen förlänat en eller annan bland dem att dela ordet rätt åt deras åhörare, och huru svagt än det nit varit, som de hittills så i ena som andra hänseendet ådagalagt, fordra de likväl att all ungdom i deras respektive församlingar skall endast genom dem eller deras medhjelpare emottaga sin nattvaräisberedelse. Visserligen utkom för några år sedan (1859) en af frih, De Gåer kontrasignerad förordning, hvaruti, med ändring af 11 kap. 11 8 kyrkolagen, stadgades, att, ?om någon åstundar att, äfven vid annat tillfälle, än då nödfall inträffat, låta sg skriftas och annamma Herrans Nattvard i annan församling än den, till hvilken han hörer, eller att för ändamålet söka annan prest, än den som i denna församling är anställd, sådant må vara honom tillåtet, der han med sin själasörjares bevis styrker att han till sakramentets begående är, efter gällande lag, oförhindrad?; men då, med det förutseende, soni hos våra lagstiftare i sednare tider är så vanligt, vederbörande glömt att i författningen upptaga det fall, då ungdomen, som icke förut begått nattvarden, önskar i annan församling blifva deraf delaktig, — ty för de unga, som ännu icke blifvit konfirmerade, kan naturligtvis något bevis att de äro till nattvardens begående oförkindrade icke lemnas; — så har den frihet att i främmande församling begå ifrågavarande heliga handling, hvilken i författningen blifvit äldre personer medgifven, ansetts icke tillkomma de 8. k. nattvardsbarnen. , Vi sade att lagstiftaren glömt att upptaga detta fall. Vi kunna nemligen icke föreställa oss att, då man ansett det vara af vigt att lemna den enskilde medborgaren i ötrigt frihet att följa siit hjertas rösti valet af lärare och kyrka, vid nädemedlens emottagande för egen del, vederbörande skulle, om de dervid fästat uppmärksamheten, kunnat anse det vara mindre angeläget att lemna samme medborgare rättighet att, efter mogen pröfning och öfvertygelse, för sina barn utse den lärare, som borde gifva dessa len kanske för hela lifvet bestämmande beredelsen till den första nattvardsgången. Begagnande sig af denna underlåtenhet synas hrr kyrkoherdar nu vilja göra ett slut detta naturligtvis mycket onödiga? anitande af andra församlivgars prestmän, och le ha uppdragit en slags sundhetskordong omkring hvarje församling, genom hvilken cke ett enda får skall oklippt slippa ut. Yngre prestmän, som, genom sin lära och andel, tillvunnit sig allmännare förtroende, ! sar RI Sh a a IR TE 1 VAT PA ER TT NAN a re NI AT