lan dessa motsatser är icke möjlig, Bennigsen menar, kort sagdt, att det nationelt liberala partiet nu mäste så godt som på nytt börja sin verksamhet, och han kan till sin egea och sina liktänkandes tröst endast anföra, att en ?seg och kallblodig agitation?, såsom man lärer af engelsmännens och amerikanarnes historia, ensam är i stånd att skaffa folket afgörande och varaktiga segrar. Nationalföreningens ärade ledare lömmer dock alldeles att taga i betraktane, att både engelsmän och amerikanare grepo till vapen, då agitationen visade sig ofruktbar, och det är just denna sida af de fria folkens historia, som tyskarne borde hös sig inpränta. Hvarken engelsmän eller amerikanare skulle vara fria, om de blott låtit sig nöja med resolutioner och protester, och detsamma gäller i nyare tiden om italienarne, hvilkas exempel; varit alldeles förspillda på tyskarne. Vi vilja alldeles icke tala om gonung Wilhelm af Preussen, men om blott kurfursten at Hessen och ett par småtyranner af samma surdeg i detta ögonblick gjorde hertigen af Modena och storhertigen af Toscana sällskap, skulle mera blifva uträttadt för den tyska saken, än som kan uppnås genom många års ?seg och kallblodig agitation?. Tyskarne hafva emellertid föredragit att falla öfver Danmark, och nu ligga de, som de bäddat åf sig. Blott ett större krig kan skaffa dem af med dessa angestammten? duodespotentater, liksom det ju icke heller är deras utan den store Napoleons skull att de nu hafva några och tret tio furstar i stället för halrtannat hundrade,