Aftonbladet – 13 december 1864, sida 3

Hon var etwas, i sanning! mumlade Helge, hulft förtretad att nödgas erkänna något sådant ens för sig sjelf. Fan till menniska att vara väl skapad, men så mycket farligare är hon... stackars Edvard! Åter yttrade Emelies unge följeslagare någon tokrolig anmärkning; Don log — han äfven, och det klädde honom ej mindre väl än beone. , Hos båda blottade jet ett radband af tänder, hvita, jermna och glänsande likt perlor. Man skulle nästan kunnat taga äfven honom för en jungfru, förklädd till hjelte, så fuktig och genomskinlig var ögats kristall, så frisk var: rodnaden på hyn, så mycken skalkaktighet lurade i groparne på kiud och huka, men på denna syntes en tydlig blåaktig skugga, som ofvanom de fulla, röda läpparne öfvergick till ett tint fjun. På det ljust kastanjebruna, vågiga häret hv lade, näpen och kokett, den hvita studentmössan. en unge studenten var baron Julius Ekenstubbe, fröken Amandas yngre bror, hvilken för nägra dagar sedan återkommit till Stockholm Trån Upsala, der han påstod sig ha legat illa sjuk af — tentamensfeber, en sjukdom, som han dock lyckligen och med heder öfverstått, ithy att han, sin ungdom oaktadt, med beröm tagit både kameralen och kansliexamen. uTentament — vi vilja draga oss till minnes sen vår Sklassiska tid, — d. v.s. den tid, då vi traggade igenom klasserna i Klara skola, konju;erande amo, volo nolo och malo — att tentareen är latin och betyder frestelse. Ett ominöst ord!-den unge barorenvar verkligen en farlig frestare för alla damer på hinsidan fyrtitälet; hau visste nog deraf, den skälmen, och han var inte den som försummade sina fördelar. Dessutom hade aldrig en sådan tjufpojke par excel