Aftonbladet – 13 december 1864, sida 3

C(Insändt.) Ett ord i sinom tid. Det är med en synnerlig fägnad insändaren läst. Aftonbladets yttrade betänkligheter angående Högbobrukens och Gellivaraerufvornas, vi skola hoppas utan grund, omtalade försäljning till ryska undersåter; så mycket mer som tidningens obetingade bifall till den sednaste näringsförfattnivgen kommit insändaren att frukta, det redsktionen förbisett de uppenbara vådorna af denna örfattnings bestämmelser i afseende på utinningars rätt att besitta egendom och idka industriel rörelse i Sverge. Då nu redan, så snart efter författningens utgifvande, anledning dertill ypp t sig, torde det tillåtas insändaren att på detta vigtiga ämne påkalla de fosterlandsvänners uppmärksamhet, som ännu icke kommit derhän att anse blott den materiella utvecklingen för vårt ?dyrbaraste intresse?. De yvådor, som ofvan antydts och äfven af Aftonbladet påpekats, kunna icke undvikas, så länge den ifrågavarande författninven är gällande. Det är godt och väl att ör hvarje särskildt fall en särskild tillåtelse af regeringen erfordras; men när skall en sådan tillåtelse, med något sken af skäl, kunna vägras? Och skall man kunna vägra ryssar och tyskar, hvad som medgiives danskar och engelsmän? Och kan man icke tänka sig en regering, som uti alltsammans icke ser eller icke vill se någon våda, utan anser den materiella vinsten för ögonblicket såsom vårt dyrbaraste intresse7? — Se här i korthet hvad följden af ett sådant förhällande både kar och säkert skall blifva: En tysk fabrikant inflyttar till någon af våra städer, för att der etablera en fabriksrörelse, och medtager flera eller färre 1