Aftonbladet – 12 december 1864, sida 3

Välkomne derför hit till auktionen I alle! — Om ej representationen Kan bjuda på så mycken poesi, Så ligger dock en tanke deruti, Nog djup att öfverrösta stundens löjen; Ty när till bud I s er stämma höjen, t öfverficd på den altarrunden, Som älskas högst, näst Guds, i lust och nöd Af en hvar, som ej lefver blott för stunden — Jag menar: fosterlandets altarrund, Den heliga, uppå hvars fasta grund Har brunnit klar alitsedan fordomtimma, Vår gamla frihets a:drig släckta brand! Far Att den ännu ifrån vår gamla strand I sekler månde genom töcknet glimma Se der det verk vär tid skall föra ut, Och dertill gifva tusenden tribut, I det de utan tvång sitt vapen taga Och utan knot den trägna mödan draga, För att som män handtera det till slut. Ty först när hvarje vuxen man i norden Ett vapen eger, som han föra kan, Först då vi kunna tryggade se an Den framtidsdag som väntar fosterjorden. Det hafva dessa ädla gifvarinnor, Från tronen och till kojan, fattat klart, För dem, de hjertevarma, svenska qvinnor, Stod målet lysande så underbart: Till vapen! ljöd det från de sköna leder, Och gladt de satte sig till värfvet neder, Och snart skall deras fina händers lån Till vapen smidas om åt hyddans son, Så att när en gång ifrån mannahopen n hör de manliga, de djupa ropen: Till vapen, bröder ! — skola qvinnans skänker Oss hjelpa sönderhugga våldets ränker, Och köra fienden tillbaks i blod. Ifrån vår strand, så kär, så minnesgod! Men nu till auktionen går jag åter Och hoppas att publiken mig förlåter Om några ord jag ännu säga vill Om dem som dervid vänligt hjelpa till! Så vet af er, mitt herrskap, litet hvarje Att vi pro primo ha till kommissarie En välkänd man, som uppå detta rum Stått sällan rådlös, nästan aldrig stum; Som helsats utaf er med lust och löjen, Och som beredt er alla tusen nöjen, — Ej ovan vid att blifva ropad in Vill nu han här från denna tiljan sin I stället ropa vt de gåfvor rara — Och m som förr, inropare 1å vara! Och auktionisten, han är känd också För typer, lustiga att se uppå Burleska mången gång, men alltid sanna — Med komiskt allvar nu uppå sin panna Skall han utropa med basunaljud Från sin upphöjda plats sitt: : många bud! Och så skall säkert för er allesamman Det hela gå sin gång med lust och gamman. Nu önskar jag friskt lif i auktionen Att våra ädla gifvarinnor må Sin hjertevarma mening uppfylld få, Ty här, mitt berrskap, hör till goda tonen Att ropa gladt till fromma för vårt mål Allt hvad er strupe och er kassa tål!