Aftonbladet – 12 december 1864, sida 3

delsevis på tidningen. Ett af ma bonnes vältalighetsprof afbröts just vid den effektrikaste momangen — lilla fröken tvärtystnade och började läsa med synbart intresse, i det hon halfhögt mumlade: De der Dagbladsannonserna äro kostliga!? uHvad är det?... Hvad läser du?... Eåt höra! ljöd en trestämmig kör från de vetgiriga tärnorna. Hör på! Hon läste: En ung man med fördelaktigt yttre och solid fortyn söker sig på detta sätt en ledsagarinna genom lifvet. På förmögenhet fästes intet afseende; deremot önskar den sökande att hos sin blifvande maka finna ungdom, skönhet behag och talanger. Härå reflekterande unga damer torde på Dagbladskontoret inlemna svar i förseglad biljett, med tydligt utsatt mötesplats, och un der adress till Axel, 27 år.? cHvad tycker ni!t En sådan anspråkslöshet! Att inte begära pengarl!? Han borde i sanning uppmuntras.? tDen som bara vågade !? Jag har en id6! Om vi skulle svara och lägga brefvet på lokalposten?? Det kommer aldrig fram riktigt. Jo bevars: Men hvem skall skrifva svaret? ?Naturligtvis den, som kan bäst förställa sin stil...7 PÅro ni ensamma ?? ?Nej! bela familjen är hemma, och hos Rosa äfven...? Rosa, som vi hittills varit nog ohöfliga att icke presentera för våra läsare, var den unga frökens följeslagerska. Hennes far, hofrältsrådet Sellner, bebodde ena flygeln af den byggning der baron Ekenstubbes slagit upp sina bopålar öfver sommaren,