Aftonbladet – 12 december 1864, sida 3

nationalförsamlingen utbrutit mellan de olika fraktionerna, och den anarkiska villervalla, som i följd deraf inträdt i parlamentet. Tilldragelserna skildras som följer: Nationalförsamlingen hade antagit de iörändringar af författningen, som blifvit föreslagna afregeringen ; vallagen hade likaledes blilvit voterad; men inationalförsamlingen hade derefter uppstått en fullständig anarki. För att göra representationens vidare verksamhet omöjlig, undertecknade oppositionen en protest samt vägrade att vidare deltaga i förhandlingarne. Derigenom blef nationalförsamlingen reducerad till ett antal representanter, som ej kunde prestera tillräckligt röstantal för att grund agsenligt fatta några beslut. Under de konungen aflade ed på författningen och förkunnade nationalförsamlingens upplösning, ilade de revolutionära f. d. folkrepre sentanterna genom provinserna och sökt underblåsa missnöjet och upptända passionerna. Ställningen i Grekland är följaktligen i närvarande ögonblick betänkligare ännågonsin, och farhågan för det snara utbrottet. af ett allmänt uppror blir alltmera allmän. Vigtiga underrättelser äro således stundligen att förvänta från detta oroliga land. AMERIKA. Den ofantliga majoritet, hvarmed Förenta Staternas folk uttalat sitt förtroende för Lincoln, har till den grad imponerat på demokratiska partiet cch dess tidningar, att alla demonstrationer och oordnivgar alldeles uteblifvit samt att många demokratiska tidningar helt och hållet ändrat ton, så att de numera ilrigt uppmana sina läsare, att obetingadt understöda regeringen mot sydstatsupproret. Man kan säled:s med fog säga, att den i valstriden besegrade oppositionens hållning är canska värdig och Lincoln å sin sida visar den politiska takten, att i valets för honom så lysande resultat mindre se en personlig triumf för sig sjelf, än en uttryckig förklaring af folket, att kriget måste föras med kraft för att snart kunna slutas ärofullt. Hans offentliga tal till de honom gratuleravde föreningar och enskilda äro äfven allvarligt och manligt hållna och hafva derföre ej förfelat att göra ett högst gynsamt intryck. Från krigsskådeplatsen afhöres deremot intet nytt af synnerlig vigt. Framför Petersburg är allt stilla. Uti östra Tennessee hade unionsgeneralen Gillem lidit någon förlust i en träffning mot Breckenridge och i Missouri hade rebellerna under Price med betydande förlust blifvit förjagade ur nämnde stat. Hela det allmänna intresset koncentrerar sig emellertid nästan uteslutande kring unionsgeneralen Shermans hemlighetsfulla operationer. Det bekräftar sig, att han med kärnan af sin här framtränger till det inre af konfederationens område. Hvart han riktar sin kosa är ännu en olöst gåta. Man vet blott att han aflägsnat sig öfver 70 eng. (10!2 svenska) mil från Atlanta, att hans soldater blifvit försedda med 2 par nya skor hvardera och att hären var utrustad för två månaders fälttåg. Sannolikast anser man vara, ätt Sherman, efter Maconseröfrande söker bemäktiga sig Mobile, hvarigenom han skulle erhålla en ny tillförselbasis, som vore betryggad mot hvarje fiendtligt anfall. Genom att blifva mästare öfver en ny vattenkommunikation, skulle han kunna draga nytta af kanonbåtflottiljen, med lätt-e sin här med alla förnödenheter samt när han finner det lämpligt rikta ett förkrossande slag åt konfederationens ömjåligaste punkte?, Så snart Mobile är i Shermans händer, äro rebellgeneralerna Hood och Forrest ej längre i stånd att kasta sina armåafdelningar från Mobile till Jackson och från Jackson till Florence. Från letta ögonblick skulle konfederationen se sig nödsakad att inskränka sina operatio ner inom norra och södra Carolina, en del Virginien och det vester om Mississippi belägna området. Man tror att Sherman, såsom en stor fältherre, har satt allt på ett kort, för att vinna ett så v igt strategiskt resultat, och man hoppas, . hans snille skall lyckas kröna detta våg: ma företag ned framgång. Bjelfva sydstastidningarne ala med oro om Shermans tåg och frukta ör konfederationen farliga följder af detamma.