Aftonbladet – 12 december 1864, sida 2

Kölnische Zeitung för den 7 och 8 dennes innehåller två märkliga artiklar med öfverskrift: ?Slesvigska förhållanden?, för hvilkas innehåll vi vilja här i korthet redoöra, då de i flera hänseenden äro högst etecknande. Tidningen anmärker i inledningen till artiklarne, att de deri förekommande skildringarne af förhållandena i Nordslesvig uteslutande förskrifva sig från tyska pennor och till största delen äro hemtade ur de lokala schleswig-holsteinska bladen, hvarföre det icke kan komma i fråga, att dassa bilder färglagda till förmån för danskheten. idningen medgifver dessutom, att den varit nödsakad att hemta sin kunskap om de slesvigska förhållandena ur de schleswigholsteinska tidningarne, derföre att det danska partiet i Slesvig blifvit bragt till full komlig tystnad. Visserligen utkommer i Aabenraa ännu en tidning, som är dansksinnad, men Köln. Zeitung bevisar sjelf på ett öfverraskande sätt genom att anföra några exempel på censurens framfart mot denna tidning, att den ingalunda kan anses för ett uttryck för den dansk-talande befolkningens önskningar, emedan förhållandena tvinga den att uppträda alldeles färglöst. Det är således ett faktum, säger den tyske tidningen, att om schleswigholsteinarne på sin tid klagade öfver inskränkningar i tryckfriheten, så finnes nu alldeles ingen sådan frihet för det dansksinnade partiet. Men till och med om man håller sig till de schleswig holsteinska berättelserna, får man kunskap om många förhållanden, som äro högst besynnerliga. En korrespondent till Hamburger Nachrichten har t. ex. uppgifvitantalet af de från Slesvig fördrifna presterna till 94. Denna siffra kallar Köln. Zeitung med rätta mycket stor, då man besinnar att hela hertigdömet blott räknar 400,000 invånare, och att i södra delen af hertigdömet ingen prest fanns att fördrifva, emedan danskarne så godt som alldeles icke försokt att tillsätta danska prester på de rent tyska trakterna. Är det icke därakteristiskt att nu få höra denna bekännelse från tysk sida? Men Köln. Zeit. går längre. Tidningen beklagar, att man i Slesvig icke inskränker sig till att germanisera de mellersta och blandade distrikterna, utan till och med bedrifver germaniseringspolitiken ända tillJutlands gränser. Det är nemligen ett nu allmänt erkändt faktum, säzer tidningen, att man redan norr om Slien här och der träffar danskheten, och att ända från Flensborg allt på få undantag när är danskt, stockdanskt4. På detta ställe tyckes samvetet, om också mycket lindrigt, slå den tyska tidningen, ty den anmärker, att man icke utan ?medlidande? nu kan tänka tillbaka på alla de fabler, med hvilka tyska talare och skribenter på den första uphetsningens tid sökte bedraga och fanatisera det tyska folket. Sådana dikter vågar ingen numera duka upp. Or de danska slesvigarnes sin nesstämning kan icke längre något tvifvet finnas, och den uppenbarade sig också på det tydligaste genom den mängd petitioner, som under fredsförhandlingarne sågo dagen till förmån för en anslutning till Danmark och hvilka icke kunde undertryckas annat än genom ?den mest skoningslösa användning af makt?. Köln. Zeit. slutar sin första artikel om detta intressanta ämne med att anföra namnen på de slesvigska prester, som vägra: hålla tacksägelsegudstjenster i sina kyrkor i anledning af freden. Tidninsen medgifver, att det var ett hårdt kraf, man från tyck sida gjorde på presterna i lansktalande och dansksinnade församlinsar, och uppmanar enträget segrarne att vid etta tillfälle ådagalägga högsinthet eller åtminstone medlidande, isynnerhet som poitiken icke tillhör predikstolen.