tid som reaktionen tog sin början inom Belgien. De belgiska borgrarne delade den franska bourgeoisiens alla farhågor, väckta af det röda spökets uppträdande. BSocialismen, hvars särskilda teorier hade sedan lång tid tillbaka varit spridda inom Belgien, ingaf den en stor förskräckelse, så mycket mer som brännbara ämnen ingalunda saknas inom landet. Belgien är som man vet ett företrädesvis industriidkande land. Hela dess jord är betäckt med fabriker och manufakturverk. I följd häraf finnes här ett ofantligt antal af fattiga arbetare. Dessas lott är i allmänhet ganska olycklig; ty de lefva blott för dagen och betungas med ett ytterligt strängt arbete. Dessa arma menniskor kunna ej mycket spara, och när en industriel kris inträffar, hvilket temligen ofta är fallet, så dö de af hunger. Den sociala frågan i detta land är sålunda ej längre en blott teoretisk fråga, utan den är på samma gång en fråga af den mest brännande och hotande praktiskhet ; och i händelse socialisterna hade vunnit sin alsigt i Frankrike, så hade de utan allt tvifvel äfven i Belgien haft vunnet spel. Häraf dessa farhågor, och detta var orsaken, att förskräckelsens och den reaktionära hämndens demon här blef nästan lika mäktig som i Frankrike. Inom loppet af eti år hade allt blifvit förändradt i Belgien. Anda dittills hade det företrädesvis varit ett de ädelsinnade och liberala sympatiernas land, en tillflyktsort för alla billtoge, och det hade drifvit denna tendens så långt, att det öppnat sin armås leder för den polska emigrationens officerare och hade satt i dess spets general Skrynecki. Då Belgien 1846 omsider erkändes af Rysslands kejsare, bortjagade man icke blott ifrån armen dessa tappra polackar, hvilka under 15 års tid hade egnat Belgien sina trogna tjenster, utan man förviste dem tillika från landet. År 1849 föreslog herr Vaernhagen, chef för det gamla liberala — partiet, offentligen — Windisch Grätz och Radetzkis skäl, samt subskriberade 2000 francs för sårade österrikare. (Forts.)