Aftonbladet – 7 december 1864, sida 3

införandet af gamla räntan oförvandlad, tje nar till det afsedda ändamålet, lika litet läre den kunna skingra villfarelsen? att grund skatterna genom ränteförenklingen ökats. D här anförda exemplen äro mer än tillräck tiga bevis derpå. Oaktadt de anmärknin gar emot ränteförenklingsarbetet, vi tagi Oss friheten framställa, äro, som vi hoppas. på goda skäl grundade, hafva de ändock väckt vår ärade motståndares förundran mer än en gång. Så förvånar det honom äfven att den stora omsorg, hvarmed den under bearbetning varande jordeboken upprättas, blifvit förlöjligad? och i sin ädla harm deröfver frågar han oss, om vi äro okunniga derom, att jordeboken både i historiskt, kameralistiskt och statistiskt afseende eger stort värde. Med största respekt för den utomordentliga noggranhet, hvarmed jordeboksarbetet bedritfves, kunna vi omöjligen finna det ändamålsenligt, då den grund, på hvilken hela arbetet hvilar, är föråldrad och oduglig. På samma gång vi således uttala den största aktning för det oerhörda arbete, som på den nya jordeboken redan är och måhända fortfarande till en tid kommer att nedläggas och en viss beundran för den noggrannheten att på runstycksbråk i milliondelar förvandla jordskatten från en räntepersedel till en annan, kunna vi icke förneka att resultatet, som dermed vinnes, ingalunda motsvarar den kostnad och möda, som staten derpå nedlaggt, likasom vi öppet bekänna att vi anse jordeboksväsendet snarare derigenom blifvit inveckladt, än förenkladf, och att den förändring, som vunnits, allsicke kan anses leda till ett nytt, ändamålsenligt beskattningssätt; men detta får dock för ingen del läggas dem till last, som utföra arbetet, utan endast dem, som gillat och antagit en misslyckad plan derför. Vi kunna icke heller inse att jordebokens värde i historiskt, statistiskt och kameralt afseende kan förlora vid att jordens prundskatter upphöra, eller att jordbrukseskattningen grundas på samma princi som beskattningen af al annan näring. Och hvad skulle väl derigenom gå förloradt i förberörde afseende? Vore icke jordeböckerna från 1500-talet till och med närvarande tid ändå qvar välbehållna i tillräckligt antal exemplar öfver hela riket, och ehuru förkastliga de i anseende till sitt innehåll än må vara, är icke vår mening att alldeles förstöra detta gammaldagsverk; nej visst icke; må det gerna bibehållas såsom en antiqvitet, men då det icke förhåller sig med jordeboken, som med andra värdefulla böcker, hvilka äro ur hokhandeln utoängna, att den tarfvar en ny upplaga, så inse vi icke, hvarför den för sitt stora värde förberörde hänseenden, behöfver för alla tider förblifva oförändrad; eller månne icke jordeboken i historiskt afseende hade samma värde, ifall grundskatterna, antingen försvunne, eller ändamålsenligt förenklades? Har den kanske i detta fall förlorat genom grundskatternas upphörande i bruk och qvarnar? Vår ärade motståndare tyckes åtminstone icke hafva antait något sådant. Beträffande jordebokens värde i statistiskt afseende, så har den beklagligen intet sådant att förlora och får det icke heller genom den pågående ränteförenklingen; ty de uppgifter derifrån, som för statistiken kunna hemtas om mantalens antal, öresland, penningland och stångfall mn. m., som funnos för 200 år sedan, äro itan ringaste betydelse) och lemna ingen sännedom om .egendomens nuvarande beskaffenhet, vare sig i areal, godhet eller mera; och i kameralt afseende åter kan jordeboken, såsom den nu är, icke ega värle för längre tid än den bibehålles. Skulle len afskaflas, måste något annat komma i stället, som säkert skall i sistberörde afseende icke gifva den gamla, föråldrade jorleboken efter. De närmare skäl, vår motslåndare tror sig ega att så högt uppskatta jJordebokens värde i historiskt, statistiskt och kameralt afseende, behåller han vislisen för sig sjelf och låter sig nöja med att endast upprepa den välbekanta frasen. Men fall man gör sig mödan att närmare unlersöka detta värde, så äro vi förvissade om, att detta aldrig kan gifva anledning att bibehålla vårt skatteoch jordeboksväsen i sitt närvarande föråldrade skick, än mindre att derå nedlägga otroliga kostnader och arbete, helst då äfven om rättelserna någon gång lända staten och den enskilde ill direkt nytta, denna är så ringa att den cke lönar mödan. Det skulle i sanning vara af stort intresse att närmare undersöka, huru stor vinst, som det allmänna tillskyndats genom det på skatteförenklingen nedlagda arbetet, och komma i tillfälle att anställa en säker jemförelse i detta fall. Huru tror vår värde motståndare att denna jemförelse skulle utfalla? Vi hafva uppgifvit att rusttjenstpersedlarne skola införas i jordeböckerna, men erinras nu, att endast rusttjenstmarkerna deri upptagas, hvilket dock kommer på alldeles ett ut; ty om dessa skola för hvarje hemman och lägenhet kunna antecknas i jordeboken, så måste uti en särskild längd eller rusttjenstjordebok, rusttjensträntan med sina persedlar för hvarje hemman uträknas uti värker, öre och penningar. Det är också föga vunnet vid att endast dessa införas, men icke persedlarne, hvarpå rusttjenstmarkerna grunda sig. Till och med är detta en ofullständighet, som med skäl kan klandras, emedan skattskyldige thy förutan omöjligen kunna kontrollera rusttjenstmarkerna, eller den deraf utgående bevillninen och då så mycket förfeladt arbete är föreskrifvet för kontrollen af den öfriga räntan, så väcker det förundran att ett arbete, som ändå måste verkställas och hvaraf en