Aftonbladet – 7 december 1864, sida 3

blicks sömn, utan dröjsmål måtte resa til henne. Ryktena från Venedig, den ställ ning han der innehade, och som utsatte ho nom mera än andra för faror, den omstän digheten att hon knappast hade lyckats at få hans tredje bref, hon visste icke genon hvilkens förvållande — allt detta tärde på hennes lugn, och hennes läkare ville ick svara för hvad som kunde hända, om hor icke snart blefve lugnad och tröstad genon hennes sons besök. En ton af gränslös mo derlig kärlek ceh djupt bekymmer genom ick hela brefvet, och Andrea kunde icke äsa det utan rörelse. Och likväl, sade han, då han lemnade brefvet tillbaka, skulle jag knappast önsks att ni reste just nu, ehuru jag vet att e mor räknar timmarne. Inte derför att jag. då ni är borta, skall bli fullkomligt ensam och komma att vandra omkring som er skugga, utan derför att det inte är klokt ati nu lemna Venedig, då den misstanken, ati ni reser af hemliga skäl, kommer att följa er i hälarne. Har man inte gjort någrs svårigheter vid att låta er få resa?4 Nej, inte det ringaste. Huru skulle mar väl också kunna göra det, då jag hör til ambassaden ?4 I sådant fall bör ni dubbelt vara på e! vakt. Man har redan öppnat mången döri här i Venedig med förekommande bered villighet, emedan steget öfver tröskeln ledde till en afgrund. Om ni vill följa mitt råd. så visa er inte så öppet ute i staden unde: de sista timmarne före er afresa. Ni kar inte veta hvad man möjligen skulle kunns göra för att hindra den. Men hvad skall jag göra? frågade der unge mannen. Ni vet att masker äro för bjudna. 8å stanna hemma och låt hellre repa