Aftonbladet – 7 december 1864, sida 2

UTRITES FRANKRIKE. Studentuppträdena vid professor Balbies föreläsningar i Paris i politisk ekonomi förnyades vid andra föreläsningen. Polisen hade vidtagit kraftiga åtgärder, för att förekomma alla oordningar. De studenter, som ej kunde komma in i föreläsningssalen, uppstämde på gården Marseillaisen och andra revolutionära sånger; sedan några af de i salen närvarande studenterna blifvit utdrifna, kunde dock professorn ostördt hålla sitt föredrag till slut. ENGLAND. I Bristol hölls den 30 Nov. ett möte, vid hvilket det gick mycket stormigt till. Mötet skulle rådslå om en adress, hvari man uttryckte sin glädje öfver presidenten Lincolns omval samt antislafverirörelsens fortgång och utbredning. En stark opposition gjorde sig gällande och gaf sig luft genom uppstämmande af glada visor och hurrarop för Jefferson Davis och Lec samt pereat för Grant, Butler och Lincoln. Sedermera öfvergick man till våldsamheter, stormade estraden, jagade dem, som ville tala i nordstaternas intresse, på flykten samt slog sönder ordförandens bord: Segern stannade slutligen på sydstatsanhängarnes sida. TYSKLAND. Konungen af Baiern skall enligt ett ter legram från Wien till ?B. B. Z.? hafva förlofvat sig med prinsessan Maria af HohenZollern. I Berlin har i dessa dagar utkommit en politisk broschyr, som tilldragit sig mycken uppmärksamhet och omtalas utförligt isynnerhet af den officiösa pressen. Om man kan draga några slutsatser af denna skrift, vacklar Wienerkabinettet i detta ögonblick ännu mellan Frankrike och Preussen-Ryssland, i det författaren förnämligast gjort till sin uppgift att vinna Österrike för de två sistnämnda makterna, i det han söker bevisa, att alia de olyckor, som på sednare tid drabbat det, ensamt härleda gig från den afundsjuka och misstro, hvarmed det motarbetar den preussiska politiken i Tyskland, medan han lofvar det den mest lysande framtid och fullständig hämd på Frankrike, om det vill göra gemensam sak med kabinettet i Berlin. Författaren skildrar den osäkerhet, som råder i de politiska allianserna, och påstår att spänningen mellan Frankrike och England dragit ett streck öfver alla de planer, man tillskref kejsar Napoleon med afseende på en radikal förändring uti de europeiska förhållandena. Blott italienska frågan återstår, och just Österrike hotas starkt derutaf; men mot denna fara fins ingen annan hjelp än den preussiska alliansen, som icke blott tryggar det habsburgska huset i besittningen af venetianska området, utan ock gifver det en grundad förhoppning att ålervinna sitt fordna herravälde öfver Italien, Preussens allians kan emellertid blott köpas på det vilkor, att det blir de tyska mellan: staternas ledare, och förslaget går alltså ut å, att Österrike skall lemna Tyskland till Preussen, medan detta till ersättning hjelper kejsar Franz Josef att komma i besittning af Italien. Vill Österrike icke gå in på detta tillbud, så menar författaren, att ?reussen måste söka sina allianser utom Tyskland, och syftar dermed uppenbart på Frankrike, men enligt hans åsigt har Preussen redan en sådan allians, nemligen den ka, och det kan derföre knappast gå till Frankrike utan att Ryssland följer med. Hotet med en fransk-rysk allians står dessutom i strid med hvad som försäkras på ett annat ställe i skriften, att Ryssland och Preussen känna sig tillräckligt betryggade senom det goda förstånd som råder dem emellan, och icke hafva behof af någon allians med Frankrike. Deremot måste både Ryssland och Preussen erfara ett behof af ett förbund med Österrike, då de arbeta så