Aftonbladet – 7 december 1864, sida 2

bland adelns och de främmande sändebudens tjenare, på värdshusen, ja, äfven i kasernerna och klostren, medfört för vinst? Halfva Venedig var besoldad för att öfvervaka den andra hälften. En betydande summa var utlofvad i belöning för den ringaste underrättelse, som kunde leda på spår efter de sammansvurna. Man mångdubblade sin varelse; men som man misstänkte att sammansvärjningen hade sin rot bland adeln, lofvade man sig föga framgång af åtgärder, hvilka hufvudsakligen voro beräknade på det lägre folket. Man gjorde för öfrigt en mängd saker, endast för att rädda skenet och visa att man icke var sysslolös, ehuru man ej ännu lyckats komma till nåot resultat. Stränga förordningar utfärdades rörande stängandet af värdshus och krogar vid mörkrets inbrott; bärandet af masker och alla slags vapen belades med svåra straff, och hela natten dånade vaktrondens steg genom gatorna, och hörde man gondolerna anropas, hvilka på kanalerna foro förbi de utposterade vaktposterna. Ingen fick pass, och vid ingången till hamnen låg ett stort vaktskepp, som anhöll hvarje fartyg och fordrade lösen äfven af republikens tjenstemän, innan de fingo passeja. Öfverallt på fastlandsbesittningarne spred sig ryktet om detta hemska tillstånd, och växte efter vanan med afståndet. Den, som hade något att uträtta i moderstaden, tuppsköt sin resa. Den, som ämnat inleda en handelsförbindelse med något venetianskt hus, föredrog att afvakta utgången af-all denna oreda, som tycktes hota att nedstörta republikens byggnad från dess grundvalar. terverkan deraf visade sig snart i stadens ödslighet och stockningen i alla affärer. Adeln lemnatde endast 1 trängande fall sina