Aftonbladet – 7 december 1864, sida 2

med detta nya attentat blifvit utfördt, en dast blifvit ännu mera sporrad och uppmuntrad att fortgå på våldets bana genom den framgång den rönt. Visserligen hade dolken, som halkat mot en underklädnad af siden, denna gång icke genast dödat sitt offer; men såret satte dock lifvet i fara och förorsakade i alla händelser ett stillastående i den hemliga domstolens verksamhet, emedan någon dom ej kunde afkuunas utan de trenne medlemmarnes enstämmighet. Dess makt var sålunda för en tid förlamad, och, hvad som var ännu vigtigare, den outransakade hemlighet, i hvilken den fiendtliga makten höljde sig, rubbade tron på triumviratets allvetenhet ochallmakt och måste slutligen undergräfva dess medlemmars sjelfförtroende och konsiderationslösa energi. Ty hvilka mått och steg återstodo väl för försigtigheten att vidtaga, och hvilka medel att utforska hemligheten voro väl oförsökta? Hade man icke uti tiomannarådet inbördes lofvat hvarandra med en dyr ed att hålla valet af den nya statsinquistorn i den djupaste hemlighet? Och likväl hade några få dagar derefter slaget drabbat så säkert, hade liksom direkte från himmelen nedfallit just på den nyvalde. En hvar betraktade den andra med misstänksamma blickar. Den tanken låg nära till hands, att förräderiet lurade inom sjelfva de maktegandes sköte, att tyrannerna hade lagt en sjelfmördande hand på deras egen styrelse. Man häktade inqvisitionssekreteraren, som hade samtalat med den sårade kort innan han blef öfverfallen. Han undergick pin ligt förhör och hotades med en grym död men allt var förgäfves; man visste det oaktadt icke mer än förut. Oeh hvad hade väl ökandet af den hemiga polisen, de i massa nyvärfda spionerna