Aftonbladet – 3 december 1864, sida 2

dystra tankar vid kajen till piazettan, betraktande den hvimlande massan af svarta gondoler, hvilkas stålbeslagna, tandade förstäfvar vid hvarje vändning kastade sina solblixtrar öfver vågorna. Afven Riva degli Schiavoni, som låg på hans venstra sida, var tätt packad med nyfikna menniskor. Öf, ver turkens turban uppdök den röda grekiska fezen, Chioggiafiskarens pittoreska mössa, den trekantiga hatten och de pudrade perukerna, och man hörde samtidigt de mest olika tungomål ljuda om hvarandra, medan gondolierernas entoniga anrop nere från vattnet äfven för de blinda förkunnade, att Venedigs stora kanal flöt nedanför deras fötter. En öppen gondol, rodd af tvenne betjenter i rikt guldstickadt livr, flög förbi; en dam låg vårdslöst utsträckt på de breda dynorna, med hufvudet stödt mot handen. Elden irån en stor diamantring framblixtrade ur den röda glansen af hennes hår, och hennes ögon hvilade på en ung man, som satt midt emot henne och lifligt talade till henne. Hon lyfte nu upp hufvudet och mönstrade med en stolt blick menniskomassan der uppe på piazettan. Det är den blonda grefvinnan?, hörde Andrea sägas bland folket; sjelf hade han längesedan känt igen henne. Han ryckte till och vände sig bort, som om hennes blotta åsyn medförde förderf; och i detsamma blef han varse ett bekant ansigte, som förtroligt nickade åt honom. Samuele stod bredvid honom. ?Jaså, är ni då också en gång bland menniskorna, herr Delfin?? hviskade juden till honom med sin tunna stämma. Jag har hvarje dag förgäfves hoppats att åter möta ers nåd. Ni lefver mera indraget än en fru under barnsängstiden. Om ni vill följa mig dit mina affärer kalla mig, så har jag någonting att säga er, som ni möjligen gerna torde höra. Kom med! Hvad står ni här för, likasom de andra narrarna, hvilka tyckas tro att republikens välfärd tillskapas der uppe i stora rådet? Råttorna i keppet oöra det icke flott, då det strandat, De