Aftonbladet – 1 december 1864, sida 3

(Insändt.) Skatteförenklingsfrågan. Att ?några ord i anledning af jordbrukets närvarande tryckta ställning, med särskildt afseende på skatteförenklingens tilllämpning?, införde i Aftonbladet n:r 109. 119 och 124 för innevarande är, skulle röna motsägelse, var att förvänta; men att benäsenheten dertill, som på vissa håll otvifvelaktigt är ganska stor, skulle endast förmå framkalla sådana anmärkningar, som läsas i Aftonbladet för den 3 och 12 Augusti under rnabrik: Jordbruket och Grundskatterna, ådagalägger, synnerligast då dessa anmärkningar komma från en motståndare med sakkännedom, att föga varit i hufvudsak att invända mot de åsigter, som blifvit af oss i föregående artiklar uttalade. Dessa vederläggningar böra dock icke lemnas utan gensvar, då de dels innehålla några uppgifter, som vi funnit oriktiga och dels på nägra ställen en tolkning af våra ord, som visar att dessa icke blifvit rätt förstådda. Så uppger vår motståndare, att vi påstått, att om grundskatterna afskeffades, så skulle det betryck, för hvilket jordbrukäarne nu äro utsatte, bli undanröjdt. Detta är ingalunda vårt yttrande. Vi hafva endast sagt. att i stället för spekulation på skyddstull för jordbruksalster, borde alandtbrukaren ihågkomma, att det gifves andra, honom mycket närmare liggande orsaker till jordbrukets tryckta ställning, än de tillfälligtvis låga spanmålspriserna? och att bland dessa orsaker med skäl kan räknas de nu gällande grunderna för jordbeskattningen, som vi vågat påstå strängt kräfver en mer genomgripande reform, än den, som den nu påbjudna ränteförenklingen medför; således alls icke att den ensam vore tillfyllestgörande för att upphjelpa jordbruket ur dess betryckta ställning, utan endast såsom el bidragande medel dertill. Ännu mindre hafva vi yrkat, att jordbruket skulle befrias från att lemna erforderligt bidrag i skatter till fyllande af statsbehofven; tvärtom medgifva vi villigt, att dessa kunna beviljas till samma belopp, som nu, endast de blifva rättvisare fördelade, så att den skattdragande, som af jordbruk har en viss inkomst, deraf till staten icke aftvingas ev större tribut, än den af handel, fabrik, bergsbruk, qvarnar, embete och (jenst, eller hvad näring som helst, erlägges för enahanda inkomstbelopp. Vi äro således full komligt öfverens med vår motståndare der om, att staten icke kan undvara inkomster för bestridande af sina ständigt växande utgifter, vi hafva med honom endast i det fallet en skiljaktig åsigt, att vi vilja rätt