Aftonbladet – 30 november 1864, sida 3

YA IN a UP MED a ED och hvilken låg ofvanför på ett gömställe å takstolen, hvarest de plägade lägga nyckeln till rummet, då de gingo bort. Ordf.: Behöfde du ej resa dig upp, för att fatta denna? Persson: Nej, jag behöfde blott sträcka upp handen. Rakknifven låg i en näsduk, som var löst lindad omkring densamma, så att duken föll till golfvet af sig sjelf, hvarefter jag, genom atl sätta knifven mot kjolen, öppnade den. Ordf.: Gjorde Andreasdotter ingen rörelse derunder, eller märkte hon ej att du tog knifven? Persson: Nej, ja7 vet icke ens om hon var vaken; jag tror att hon hade insomnat. Ordf.: Nå, och du skar till med all kraft? Persson I(rysande): Jag vet ej; jag var i en förvirrad sinnesstämning, men jag förmodar att jag gjorde det. Ordföranden begärde en rakknif, som framlemnades, och sökte visa det otroliga i att Persson, då en rakknif är mycket svår att fatta om, skulle kunnat med ett enda snitt, som träffade bakdelen af Andreasdotters hals, ombringa henne. Du lyfte kanske upp hakan på henne och skar henne framifrån? sporde han. Persson: Nej, jag tilldelade henne såret, såsom hon satt framåtlutad med hufvudet mot mitt bröst. Omedelbart efter gerningen rusade jag upp och skyndade in i skrubben (en dylik var anbragt inne i rummet) samt kastade mig på en der stående soffa. Ordf.: Hur lång tid kunde ha förflutit emellan det ögonblick, då Andreasdotter gick ut på vinden och det, då du efter mordet inkom? Persson: Jag vet ej, men jag tror, att det icke kunde vara mera än en qvart. Ordf.: Vet du huru mycket klockan var då du etter mordgerningen åter inkom i rummet? Var hon 12? Persson: Jag tände ej heller då på ljus, så att jag såg på klockan. (I rummet fanns en dylik, menntan slagverk.) Ordf.: Hvad företog du dig sedan? Persson: Jag kunde icke igga stilla, utan jag vankade fram och tillbaka; sednare tände Jag ljus och gick ut på vinden. Ordf.: Detta skedde förmodligen, för att se om Andreasdotter var död, och din afsigt var väl i detta fall att dölja ditt brott? Persson: Ja! Utkommen, fann jag Andreasdotter ligga raklång, baklänges på golfvet. Jag tog nu en tågstump, som låg på vinden, och hvarmed ved plägade uppbäras, samt bandt om Lottas veka lif, för att släpa henne upp på rumstaket och dölja henne på det der befintliga gömstället. Ordf.; Var Andreasdotter storväxt? i Perssom: Hon var vid min längd samt starkt och groft byggd. Ordf.: Du förmådde icke släpa henne dit, synnerligast som dina krafter voro försvagade af det tillstånd, hvari du befann dig? (Persson I var i hög grossess.) Persson: CUnder det hennes kropp genomfors af en skälfvande rysning och bäfvan.) Nej, jag förmådde det icke! Ordf.? Du tog en bandknif? Hvar låg den? Persson: Den låg på sitt vanlisa ställe i vedkontoret på vinden. På framställd fråga, hvartill denna plägade begagnas, upplyste Persson, att hennes man sysselsatte sig ibland med träskoarbete, och begagnade den dervid: Knifven var omkring 3 qvarter lång. hade två fingers bredd, och sutto skaften å båda sidor i rät vinkel mot bladets bak. Ordf : Hur förmådde du dermed afhugga Andreasdotters lår? Läkarattesten innehåller, att dessa voro stympade nedanför ljumskarne. Persson : Ah, det gick så hastigt. . Jag sköt med foten ett vedträ under låren, så att detsvarade vid hugget. Sedan släpade jag först upp bålen på rumstaket, hvarefter jag uppbar de styckade lemmarne. Om jag tog de sednare på en gång, eller i tvenne omgångar, kan jag ej erinra mig. Ordf. : Och du nedlade liket på det omnämnda gömstället? Men var ej mellanrummet för trängt, för att (Na detsamma? Gjorde du ingen-1 ting mer? Lade du ej sågspån öfver lemmarne och trampade derpå samt spikade sedan till. de lossade plankorna? . Persson: Nej! Jag lade bräderna löst öfver! Ater inkommen, fann jag på en soffa i rummet Andreasdotters kläder, hvilka jag nu tog, utan att undersöka dem vidare än att jag iytterklädningens ficka tog en portmonnä, med deri liggande 36 rdr. Kläderna bar jag äfven upp få rumstaket samt lade dem på samma gömställe, som Kroppen. Sedan tvättade jag upp blodet på vinden, begagnande dervid vattnet i den skurbalja, som stod qvar efter skurningen. ersson berättade derefter hurusom hennes man, hvilken plägade om nätterna vara borta på -arbete vid a sverket, hemkom på söndagsmormen, mellan kl. 6—7, samt hurusom han, sean han druckit kaffe, som Persson före hans ankomst kokat, lade sig att sofva. Ordf.: Märkte han ingenting, inga blodfläckar, eller sådant? i Persson: Nej, men han frågade efter Lotta. (Persson uppgaf, att hon lemnat honom något undvikande svar på hans fråga.) Ordf.: Känner Mu Dimming? Persson. Ja, det var han som slipade rakknifven. Den tillhörde min far, och jag hade vid ett besök hos honom hemma på landet mottagit den, för att låta slipa honom. Ordf.: Hvar hade du denna rakknif förvarad före mordets begående? Persson: Den plägade ligga i en spegellåda inuti rummet. Ordf.: Hur vill du då förklara, attrakknifven just denna dag kom att ligga ute på vinden å det der befintliga gömstället under takstolen ? Persson: Jo, det kom Sig deraf, att jag under dagens lopp sökt efter bud, för att hemskicka den till min far, men då jag ej träffade något sådant, hade jag af en händelse lagt den på detta ställe. Ordf.; Brukade du ej vanligen efter skurning bära ned och slå ut skurvattnet? Persson: Jo! Ordf.; Hur kan du då förklara, attjust denna gång skurbaljan med vattnet kom att stå qvar på vinden? Persson: Det föranleddes deraf, att vi på aftonen hade haft så brådtom ned till ångbåten, för att träffa Winker, att jag ej medhann attslå ut vattnet. Ordf.: Du har sagt, att du skurade golfvet och rummet om lördagsqvältlen. Hur vill du då förklara, att på väggen, just der Andreasdotter legat, blodfläckar blifvit observerade, att sängkläderna i sängen voro blodfläckade, att blod syntes å sängbotten, och att under sängen en massa lefrad blod befann sig, som synbarligen droppat från sängen, äfvensom att blodfläckar funnits å golfvet? Persson svarade, att anledningen dertill att sängkläderna varit fläckade af blod, om så varit, möjligen härledt sig deraf, att hon en tid förut haft blodflöde, hvarjemte det äfven händt. att mannen stundom blödit näsblod, då han le at. Hvad fläckarne på golfvet angick, hade essa möjligen åstadkommits deraf, att hon under mor gerningens begående trampat i blod, och derigenom åstadkommit fläckar på golfvet. Orsaken till stänket på väggen och blodlefrarne under sängen kunde hon ej förklara ; men trodde, att det blod, som fanns å väggen, möjligen vore efter det sjelfmord, som begåtts af en perfom, som bott i rummet innan Persson ditmflyttade. . Ordf. anmärkte, att sjelfmordet föröfvats i skrubben, och ej ute i rummet, hvilket Persson bejakade. Ordf.: Nå, låtom oss antaga denna förklaring; men det förekommer en ännu svårare omstän dighet. som svnes tydligt visa. ätt du mördat