Aftonbladet – 29 november 1864, sida 3

att taga värfning mot erhållande afen obetydlig del af värfningssumman. Dessa skäl, äfvensom motviljan för krigstjensten hos en del af emigranterna, gjorde alt vi begärde få tala med svenska konsuln innan vi ingingo på något slags förbindelser. Men strax derpå inträdde en person, hvilken jemväl talade svenska samt hade så mycken likhet med f. d. häradshötdingen Centervall att jag bestämdt trott honom vara denne, om jag icke haft mig be kant att Centervall sitter inom lås och bom hemma i Sverge. Den ifrågavarande personen förklarade oss rent ut att det bästa vi kunde göra vore att taga värfning;, ty i annat fall skulle vi komma att afsändas till grufvorna, der vi inte hade något annat att vänta än att få träla hela vårt lif igenom, utan att ändå kunna blifva qvitt den skuld, hvari vi hättade för resan till Amerika. Häruti hade han obestridligen rätt; ty med det ringa värde penningen nu eger uti Amerika skulle 260 dollars inkomst för året knappast räcka till någon annan kost än vatten och bröd. De flesta emigranterna önskade gå sin väg för att söka sig arbete efter eget val. Men värfvaren fortfor med hot och lock för att förmå oss gå in på hans förslag, och det gick till och med så långt, att man satte polisbetjenter till vakt vid dörren, och när man ville gå ned på gården något ärende, blef man ätföljd at en polisbetjent, som bevakade ens steg. På detta sätt voro vi inneslutna i 24 timma. Slutligen brast likväl tålamodet och vi trängde oss allesamman mot dörren. Polisbetjeningen sökte väl hindra oss från att komma ut, men förväfves. Man måste låta oss gå, sedan först likväl våra namn blifvit antecknade. Utkomne på gatan omringades vi af hundradetals landsmän samt norskar och danskar, hvilka alla ville göra affärer på Oss genom att värfva. Deribland var en från Jönköping med namnet Danielsson, som sades vara löjtnant och som jemväl uppgafs ara en redbar man. Jag ansäg dock rådligast att först göra mig underrättad om törhållandena ; och först den 18 Oktober inställde jag mig jemte trenne af reskamraterna på hufvudkontoret, der vi blefvo vänligt emottagna och efter undergången läka ebesigtning förbundo oss att mot 500 dollars pr man tjena såsom volontärer uti unionsarmån. Så fort vi svurit fanan, erhöllo vi genast den öfverenskomna värfningssumman. KI. var då ännu icke mer än 11 på förmiddagen och vi trodde oss kunna 1å permission, för att få utvexla det bekomna pappersmyntet mot guld, eller få köpa en vexel på Sverge, emedan vi hade ämnat skicka litet till hemmavarande anhöriga; men någon permission erhölls icke. Det var nu slut med friheten. Den ifrågavarande dagen värfvades på hufvudkontoret 33 man. Klockan 2 blefvo vi af 12 soldater eskorterade till en ångbåt, som skulle öfverföra oss, jemte ett stort antal andra, hvilka blifvit värfvade på filialkontoren, till en ö som ligger 25 mil från Newyork, för att genomgå rekrytskolan innan man indelas på något visst regemente. Jag begagnar nu tillfället att äfven nämna något om detisätt hvarpå de flesta värfningar i Newyork tillgå. En del af dem som spekulera i värfningsaffärer hafva egna hoteller. Å dessa erbjudas främlingarne kredit för kost och logi. Oftast förmår man dem att senom intagande af öfverflövig förtäring isamka sig skulder, dem de sedermera icke kunna betala. En vacker dag är det dock slut med krediten och främlingen, som ännu cke erhållit någon sysselsättning, nödgas if den medlidsamma hotellvärden att låta värfva sig till krigstjenst, dervid hotellvärden stundom gör sig så rundeligen betald att den värfvade icke erhåller någonting af värfningssumman. Mången här i Newyork har på lylika uftärer förtjent tusentals dollars. Sedan loppet af 10 dagar befinner jag mig iu å den ofvannämnda ön Hat Island, der vi äro flera tusen man rekryter af alla naioner, jemväl ryssar. Dagligen afgå härirån förstärkningar till armen och dagligen inkomma nya rekryter. Någon disciplin innes här icke. Officerarne gå ständigt beväpnade med revolvers. Ew mord begicks vär den 21 dennes midt på dagen i en tvätttuga. Det var en mansperson; mördaren ller mördarne hade skurit halsen af honom och tagit hans penningar. Rån och ficktölder höra till ordningen för dagen och efälet är föga bättre än gemenskapen. tläder och föda äro utmärkt bra, och lönen ;anska god, 16 doll. och 50 c. i månaden. I morgon afgår jag till armån och förutom nig följande svenskar, nemligen: Bäckström, örut korporal vid andra gardet, N. Bengtson från Fahlbygden, C. Bengtssen från Skara, C. Carlström från Stockholm, C. Clausen från Carlskrona, G. Dahlgren från Westervik, O. Eriksson från Uddevalla, forssberg, C. Lundgren, Fröberg, Holtz, Tultqvist, Igelström, O. J. Jonsson, G. sindgren, Löfqvist, Lindqvist, Zethreus och 1. Taub från Stockholm, G. Sundberg från Mariestad, C. M. Nordström från Linköping, )lof Olsson från Häggby Pp Gotland, ju Pettersson från Göteborg, J. Pettersson från kara, B. Wilton frän Göteborg, A. Svenson från Trelleborg, Zetterberg från Uddealla och Lindström från Ystad. Af dessa war en stor del bevistat danska kriget. För den händelse det är försynens vilja ut gifva mig tillfälle till afsändandet af näson ytterligare helsning till mitt fädernesand vill jag i mitt nästa bref meddela nå;ot om förhällai.dena vid krigsteatern. Hat Taland den 21 Oktaher 1864