Aftonbladet – 29 november 1864, sida 3

embeten, och de ungas dårskap skall inte antasta dem.? Flickan betraktade honom, för att se om det möjligen var hans allvar; det var icke lätt att tyda gåtan i denna min. Se så, sade hon, nu blir ni allvarsam, och det tycker jag inte om. Ni har ännu inte varit länge här, derföre har ni respekt för de gamla blodsdomrarne och bödlarne, som på afstånd eller litet uppsminkade möjligen kunna ha ett visst ärevördigt utseende. Men jag har mången gång sett dem på nära håll, vid faraobordet, då min grefvinna höll bank, och jag kan säga er att äfven de äro af Adams slägte.? Det r å vara, mitt barn?, svarade han, ?men de ha makten, och en fattig borgerlig person, sådan som jag, gör inte klokt uti att byta så fåfängliga ord här vid öppet fönster. Om det skulle komma till onda öron, att vi båda anse Venedigs förkrtoppsligade rättvisa för intet bättre än en hop dödliga menniskor, så skulle visserligen din skönhet skydda dig, min dyra Smeraldina; men jag skulle vandra den kända våta vägen eller ätminstone utbyta mitt qvarter vid Calle dela Corlesia mot en vida tarfligare kammare i brunnen eller under blytaken.? Här kan ni tala hvad ni vill?, sade kammarjungfrun ; ?få fönster ligga utåt kanalen, och vid den här tiden har ingen der något att skaffa. På er sida är det endast nakna muren; K den, som bättre kan ha, söker sig inte den här dystra kanalen att spegla sig uti. Men vet ni hvad? Ni kan gerna komma hit öfver på en stund; man har det på sådant sätt ailtid beqvämare, och ett glas vin, godt muskat från Samos, samt ett parti tarok skulle synnerligt väl bidraga alt lugna mina nerver efter grefvinnans örfilar.? ?Jag skulle gerna vilja komma?, sade han, ?men det skulle väcka uppseende, och min värdinna skulle svårligen läsa upp åt mig vid midnattstiden.? Nej?, sade kammarjungfrun skrattande,