Aftonbladet – 29 november 1864, sida 3

och anlände till Hamburg den 19 kl. 3 10 på aftonen, efter att natten mellan der 16 och 17 hafva varit ute för en ganskt stark storm uti Nordsjön, hvarvid storbom men bräcktes af. Ångfartygetsibefälhafvare kapten Appelberg, töljde oss den 20 on morgonen i land till amerikanska kon sulns kontor. Men konsuln var bortrest oct kapten Appelberg, som icke längre hadc tillfälle att befatta sig med våra angelägen heter, skaffade oss en vägvisare, som följde oss till emigrantkontoret. Vi sammanträf fade der med 18 svenskar, hvi!ka alla del tagit i danska kriget. och nu liksom jag och mina fyra reskamrater önskade tage anställning i nordamerikansk krigstjenst De voro samtliga medellösa och utan någor utsigt att på fädernejorden erhålla en så snar anställning som deras utarmade belä genhet fordrade. Föreståndaren för emigrantkontoret var hr B. Tefft, hvilken efter hvad jag för nummit blifvit ryktbar i Stockholm ge nom sina mindre honetta emigrantaffärer. Den hedersmannen sade sig icke hafva något uppdrag att värfva soldater; men väl att engagera grufarbetare för staten Michigans räkning och mot ett arfvode af 260 dollars för år, hvilka vilkor han förespeglade oss såsom särdeles förmånliga, ehuru al denna årslön skulle afdragas kostnaden för resan till Amerika, efter hvad hr Tefft behagade debitera den till. e 48 olyckskamraterna vi sammanträffat med i Hamburg hade af omständigheternas kraf nödgats ingå på ofvanskrifna vilkor; dock hade de i tre veckor fått vänta på kontraktens undertecknande. Den 24 Sept. afreste dessa våra landsmän; men jag och mina fyra reskamrater, hvilka heller icke hade något annat val än att göra kontrakt med hr Tefft, eller konsuln, såsom han af sina hejdukar titulerades, fingo qvarstanna till näst inträffande lägenhet, som dock ej länge lät vänta på sig; ty den 26 anlände från Stockholm 38 emigranter. De hade derstädes uppgjort kontrakter med hr Telfft re dennes afresa från den svenska hufvudstaden; men icke konmit med ombord på emigrantskeppet Ernst Merck, till följd af myndigheternas försigtighet att icke låta sagde fartyg medtaga mer än ett bestämdt antal passagerare, Den 27 fingo vi gå ombord på ångfartyget Eugenie, hvilket skulle föra oss till Grimsby uti England. Vi voro inalles 66 emigranter, deraf 59 manspersoner, 3 qvinnor och 4 barn. Ankomna till destinationsorten blefvo vi transporterade på jernväg till Liverpool, dit vi anlände den 30 Sept. på aftonen. Den kost, som bestods oss under resan från Hamburg till Liverpool, var särdeles klen; den bestod endast af kafte och bröd till frukost och qvällsvard och om middagen erhöllo vi hvardera 34 jungfru bränvin samt tvenne små korfvar, benämnda knappwurst(?). Den dagen vi färdades på jernvägen till Liverpool, skulle vi blifvit alldeles utan föda om vi icke på aftonen med hr Tefft formligen grälat oss till litet mat efter alt hela dagen hafva varit i saknad af sådan. Den 1 Oktober afgingo vi, jemte ett i England hopsamladt antal emigranter, stör-. sta delen irländare, med engelska paketänsaren Kangaras till Newyork; vi voro nu nalles 541 emigranter. Hr Teftt och ett hans biträde lemnade oss först sedan vi blifvit ordentligen instufvade ombord. Under nela resan till Liverpool voro vi af Teffi och hans biträde bevakade såsom om vi varil fångar. Efter en, med afseende å väderleksförnällandena, ganska angenäm resa ankrade öndagen den 16 Oktober kl. 34 till 10 rmiddagen å Newyorks redd. Först påöljande morgon blefvo vi satta i land, förnedelst smärre ångbåtar, hvilka kommo ut vå redden för att hemta oss. Snart stodo vi sålunda på amerikansk nark; de flesta djupt bekymrade öfver ovisseten om den frumtid de skulle komma att vå till möte i det främmande landet, der le, att döma efter de första företeelserna, cke hade att vänta sig några ljusa utsiger. — Något ombud för hr Teftft infann ig icke för att emottaga oss, utan vi förles alla till emigranthuset. Det första som ler passerade var att vi underrättades om tt de mellan Tefft och oss uti Europa uppättade kontrakterna icke voro gällande i Amerika. Detta gladde till en början emi;ranterna, hvilka nu hoppades att kunna rhålla anställningar mot bättre vilkor än lem, hvarom vi med Tefft träffat öfverenskommelse. Dernäst tillfrågades vi om vi ville taga värfning för att ingå i krigstjenst. Jag och lägra till mig hade naturligtvis ingenting väremot; alldenstund värt syfte just var att noå vid armen. Deremot utöfvade denna råga en särdeles nedslående verkan på en tor del af de öfriga emigranterna, af hvilka le flesta saknade all lust och fallenhet för riget, utan beredt sig på att erhålla arbete not bättre betalning än hvad de kunnat våräkna i sitt fädernesland. Bedröfligast var det dock att se den smärta, som gafsig uft hos en stackars vermländning, hvilken ill det främmande landet medförde hustru och fyra minderåriga barn. Den person, som till oss framställt uppmaningen att gå krigstjenst, talade god svenska samt förespeglade oss fördelen af att taga värfning och erbjöd oss 300 dollars för år. Här gällde dock att icke låta lura sig; vi hade nemligen kunskap om att värfvarne, å snart de komma i tillfälle dertill, göra soda affärer genom att narra emigrante nns TSE SSA ÖT mbeten, och de ungas dårskap skall inte ntasta dem.? Flickan betraktade honom, för att se om let möjligen var hans allvar; det var icke ätt att tyda oåtan i denna min.