Aftonbladet – 29 november 1864, sida 3

sökte att gifva sina ögon ett så verldsligt uttryck som möjligt. Sköna Smeraldina, sade han, jag har så mycket längtat att få återse dig. Då jag 1 dag på förmiddagen gick förbi er guldsmedsbutik tänkte jag på dig och köpte dig en nål af filigrams, som visserligen är för ringa för dig, men dock mera äkta är agraffen på din turban. Öppna fönstret, så kastar jag in den, i förhoppning att snar sjelf kunna göra samma väg genom lufter och falla till dina fötter.? Ni är bra artig?, sade flickan leende och mottog gåfvan, com han hade veckla in i ett papper, med båda händerna. Nå men hvilken god smak ni haft! Och ni sade likväl att ni var fattig! Vet ni, att jag : dag isynnerhet är i behof af en vän. vi ha utstått mycket i dag, ty grefvinnan är vid ett högst dåligt lynne. Hennes käresta. unga Gritti, sena orns son, har inte låti höra af sig på tjugofyra timmar. Hor skickade hem för att höra huru det stod til med honom; men äfven der saknade mar honom, och man tror att tribunalet i hem. lighet låtit gripa honom. Min grefvinnse är utom sig och tager inte emot någon: hon ligger på soffan och gråter som en van sinnig, och slog mig då jag sökte tröste henne.? Har ni ingen aning om hvarför man an. klagat den unge mannen?? ?Nej, inte den ringaste. Jag skulle vilje göra ett löfte om att för evigt förbli jungfru, om han hade det ringaste i sinnet mo staten. Herre Gud, han har nyss fyllt sina tjugotre år, och ingenting låg honom om hjertat mer än min grefvinna, möjligen med undantag af spel. Men de der inqvisitionsherrarne veta då att af en spindelvä! göra ett rep, nog starkt att tillsnöra den starkaste strupe, och hvem vet om inte allt. sammans är rktadt mot fadern.? Tala försigtigare om de högsta myndigheterna i denna stad?, sade Andrea sakta. De gamlas vishet ha satt in dem i derå