Aftonbladet – 28 november 1864, sida 3

Jjande dagen besteg Torell högsta toppen af Jaf Parrys ö, medan jag företog mig att längs med stranden gå rundt omkring densamma. Denna vandring blef mot förmodan ytterst besvärlig och farlig. Fjellen å öns nordvesira sida stupa nemligen så tvärbrant ned i hafvet, att man för att komma förbi dem mntingen måste framgå på den smala och numera ganska osäkra isfot, hvilken under vårt besök på ön på de flesia ställen ännu var fastsittande vid fjellets fot, eller, då en dylik isfot saknades, välja sin väg på de lösa isstvcken, som temligen tält packade, men siadda i ständig rörelse omgålvo stranden. Då slutligen vid ett ställe, omkring en fjerdedels mil från båtens ankarplats, -åväl isfot som lös is saknades, och då tillika återvägen, genom att drif-isen något kingrat sig, var stängd, återstod intet annat än att klättra ett stycke upp på den aästan tvärbranta berzväggen och att derpå :ramgå på det fortfarande brant sluttande Jället, klängande sig fact i bergväggens springor och klyftor. Klockan 8 om förmiddagen gick jag ut och återkom först kl. 2 om natten, värt ända till midjan, tröst och hungrig. I förmodan att tärden endast skulle räcka ett par timmar, hade jag ucmligen ej tagit någon mat med mig, och dessutom på inrådan af Petersen, com aldrig visade benägenhet för bergvandringar, klädt mig i skor för att med större lätthet kunna klättra i bergen. För detta ändamål var denna kostym naturligtvis ganska lämplig, men deremot ytterst oangeniäm, då man, -åsom flere gånger under dagens lopp var sallet, fick vada ända öfver knäna i iskallt vatten. Parrys ö bildar en oval af ungefär en svensk mils längd, hvilken nästan helt och hållet är uppfylld af tvenne ötver 1500 fot höga fjell, hvilka afskiljas genom en låg tvådelt däld, som på öns östra och norra sidor fortsättes i tvenne, vid värt besök på ön ännu isbetäckta bugter. Bergarten är gneiss, genomkorsad at granitådror, i hvilka man här och der finner kristaller af turmalin. Vegetationen i dälden är ytterst fattig och till och med å de med togelspillning gödda fjellsidörna ganska ringa. Endast vägra få arter fanerogamer (bland hvilka må nämnas Spetsbergens gnla vallmo) och nödvuxna latvar erbjuda sålunda här näring åt gräsätande djur, och likväl voro de tvenne renar mycket stora och feta, som blefvo skjutna under vår vistelse på denna ö. Af toglar sågo vi här ymnigt af tejster (Uria gryle), rotjems (Mergulus alle) och borgmästare eller gråmäsar (Larus glaucus), endast några få ismåsar (Larus eburneus och alkor. Spår af räfvar kunde man 2 I sunden. Jemiördt med det rika djurlif. som den resande möter öfver ailt anvorstädes på kusterna af Spetsbergen, var lifvet vid Jenna nordliga ö fattigt och svagt, men i alla fall vida rikare än t. ex. i Sverges fjelltrakter. Det vackra väder, som med ringa afbrott hittills gynnat våra bådärder, slutade nu, och vi hade efter denna tid nästan ständigt utt kämpa med regn och dimma. Sålunda nödgades vi utt den 31 Juli livga la vid Pörrys ö för dåligt väder. Den följande dagen kunde vi endast med svårighet gevom dimman och den tält packade isen iri oss fram till den östligaste af Sj Martens ö, och ätven de beege I dagarne var det fortfaronde då att inga geograliska iakttagelser k ställas. Torell och jag bestego under dessa dugar högsta bergstoppen på ön, men kunde icke se nagonting derurån för tjocka och nöyra, och vid nedstigande hade vi till och med svårighet att genom den tjocka dimman leta oss nedför de branta bergsluttuingarne tillbaka till båten. Stenarne på toppen ar fjellet voro på vindsidan betäckta med en lös fasteittande, tydligen genom koudensering af vattenångorna nyss uppkomimnen, glänsånde isskopa af några lniers jocklek, hvilken vid minsta beröriug l0ssuade och, söndersplittrad i tusen bitar, nedföll under etort buller. Nåcot enölält kunde man ännu icke upptäcka på 500 å 1000 fots höjd. Äfven på denna ö blef en ren skjuten af Petersen. Under sin jagt efter den, stötte han på ett bo af en liten vacker vadare (Charadrius hiaticulu), som här för första gången sågs af oss på Spetsbergen. Medan vi vistades på denna ö, väcktes vi en morgon plötsligt af ett böss-skott. Virusade ut för att se hvad som var på färde och sågo. dagens kock stå triumferande med bössan i hand vid sidan a en nyss fälld björn. Kocken hade såsom vanligt stigit udigare upp än de andra för att tillreda kafie och, då han steg ur båten, seit en björn i begrepp att börja en undersökning at vårt köttförråd. En väl riktad kula stra fade houvom dock. genast för denna djerfhet, Den 4 Augusti hade vädret ändtligen något förbättrat sig, så att timvinklar och middagshöjder af solen kinde tagas. Den 5 begåfvo vi oss videre till den nordligaste af de tre stora Sjuöarne, Phipps ö. Den består likasom Martens ö af enstaka, omkring 1800 fot höga fjell, hvilka äro skilda ifrån hvarandra af alldeles låga, utaf drifved och fartygssplittror betäckta näs. Likasom vid Shoal-point finner man bland denna drifved. ymnigt af nätverbitar. pimpsten och ofta med latinska bokstäfver märkia fiskarkablar, m. m. Lemningar af hvalskeletter träflus äfven, såväl på det låga näset på Martens ö, som på stranden af den från ösler inskjutande bugten i Parrys ö. Allt tyder på en betydlig höjning af landet sedan den tid, då de holländska hval!ängarne först besökte dessa nejder. i