tens bästa uppspåra planer och anslag, och bringa sammansvärjuingar mot republiken i dagen, innan de kunna göra skada. Juden stannade, fattade den andra i armen och betraktade honom. Nå, alt jag inte genast kände igen er!X sade han. Jag borde väl ha begripit ati ni inte tillfälligtvis kunde komma in på den eländiga krogen, och att jag i er säg en värdig kollega. När inträdde niiembetet? Jag? Jag har varit der sedan i öfvermorgon. tecHvad menar ni, herre? Vill ni göra nar al mig? Nej, visst intet, svarade Andrea; ty det är mitt fulla allvar att jag snart skall kunna komma så långt att jag blir upptagen i er orden. Det går klent för mig, såsom jag redan sagt er, och jag har kommit till Venedig för att förbättra mina omständigheter. Skrifvarlönen, för hvilken jag i dag förhyrt mig åt en notarie, är inte hvad jag här hoppats af lyckan och mitt lilla förstånd. Venedig är en skön och munter stad; men i de sköna qvinnornas skratt ligger en guldklang, som alltid erinrar mig om mitt armod. Jag hoppas att det inte ständigt behöfver förblifva så. Ert förtroende hedrar mig, sade juden med en betänksam min. Men jag mäste säga er alt herrarne inte gerna taga utilrånp ankommande främlingar i sin tjeust, innan de aflagt några prof och något litet sett sig omkring. Om jag dittills kan hjelpa er med min börs -— jag tager en mycket billig procent af mina vänner. Jag tackar så mycket, herr Samuelet, svarade Andrea. Er protektion är mig al högt värde, och jag anhåller att få rekommendera mig till det bästa. Men här bor jag, jag vill inte be er stiga upp, ty jag